Vernissage: 21 september, 17–20

Under hösten presenterar Mint en nyproducerad utställning av den österrikiske konstnären och kompositören Armin Lorenz Gerold. Gerold bjuder in besökaren till ett audiovisuellt system av keramiska skulpturer, vibrationer, ljud och bildskärmar. Hans multidisciplinära praktik, som i grunden kan definieras som en undersökning av fotografi och ljud, förvandlar utställningsrummet till ett akustiskt landskap.

Konstnären hämtar inspiration från författaren Anne Boyers verk The Fallen Angel of the Senses, där hon spårar sinnenas förfall, och hur beröring, smak och lukt, desorienterars under kapitalismens tryck. Gerold arbete centreras kring frågor om röst och ljud och tar form genom ljudinspelningar, performance, radio och installationer. För utställningen på Mint har Gerold bjudit in en rad konstnärer och poeter att bidra med texter som förhandlar frågor om nuet och närvarons innebörd.

Med texter av Lori E. Allen, Anne Boyer, Jay Bernard, Reece Cox, Andrew Yong Hoon Lee, Mara Lee, Thuy-Han Nguyen-Chi, Alex Turgeon och James Schuyler.

Armin Lorenz Gerold (*Graz/Österrike) är en konstnär och kompositör baserad i Berlin. Hans verk har visats i Halle für Kunst Steiermark, KW Berlin, LambdaLambdaLambda (Kosovo); Fluent (Spanien), Mint (Sverige) och Göteborgsbiennalen 2019 (i samarbete med Doireann O’ Malley). År 2021 publicerade konstnären sin första monografi vilken inkluderade hans senaste pjäs Manuel or A Hint Of Evil samt en samling essäer och texter. Publikationen gavs ut av Mousse Publishing, Milano. I november 2022 hade Manuel or A Hint Of Evil premiär som ett live-ljudspel på Haus der Kulturen der Welt, Berlin.

Utställningen genomförs med stöd av Kulturrådet, BMKOES samt Österrikes Ambassad Stockholm

På inbjudan av Mint har konstnären och musikern Cara Tolmie skapat det storslagna allkonstverket Cascade Bend Chamber. Det tar form genom installationer, musik och performances, och görs i dialog med inbjudna samarbetspartners såsom Julia Giertz, Susanna Jablonski och med liveframträdanden av bland andra Stine Janvin och Em Silén.

Utställningen tar sin utgångspunkt i metoden Internal singing (inre sång) som Cara Tolmie har utvecklat under de senaste fem åren. Det är en praktik där en högkänslig förbindelse mellan röst och kropp utforskas genom förhållandet mellan in- och utandning, vokala fantasier, mjuka rörelser, cirkulära röstljud, och egenstyrd beröring som kan lugna kroppen i tillstånd av överkänslighet.

På Mint möter besökaren en serie av tre lyssningsrum. Det är miljöer som är konstruerade av textilier, soniska objekt, ljus, ljud och skulptur och som bjuder in till gåtfulla landskap där olika tillstånd av lyssnande och uppmärksamhet ges plats. I vart och ett av de tre rummen vävs element av lyssnande, närvaro och ljud samman i en ihållande rörelse som på en gång är lockande, lugnande, underhållande, desorienterande och stundtals obehaglig.

Under utställningsperioden kommer lyssningsrummen också fungera som scener för ett antal performances. Cara Tolmie bjuder in till publika musikaliska sammankomster med liveframträdandet i centrum, där var och en av akterna använder sig av röstimprovisation för att söka nya sätt att samproducera känslolandskap, märkliga delade upptäckter och sinnliga metoder för att närma sig det ännu oupptäckta.

Cara Tolmie (f. 1984, Glasgow, Skottland) är konstnär vars arbeten befinner sig i skärningspunkten mellan performance, installation, experimentell musik och rörlig bild. Hennes praktik centrerar sig kring rösten och kroppen och de komplexa samband som existerar dem emellan. Cara Tolmie utforskar ofta tekniker som omprövar hur vi lyssnar och får röstens politiska och poetiska dimensioner att framträda. Hon har ställt ut och framträtt på bland andra Borealis festival, Bergen, Moderna museet, Stockholm och KW, Berlin. Hon är för närvarande doktorand vid Konstfack, Stockholm.

The conceptual point of departure for the exhibition is the notion of return. How does the decision to leave condition the idea of going back? For artists the decision to leave, to return, to leave again—to exist as a maker between Brazil, Norway, or France and Stockholm—also means opening one’s practice to distance, alienation, and complexity. It becomes necessary to multiply returns, to shuttle back and forth between an original place that is increasingly imagined and an elsewhere that develops undeniable solidity. The process of returning becomes endless, a fact that crucially undermines the notion of stable or consistent national artistic identity. 

The works presented reflect each artists’ practice, but as a collective endeavor Mejan Internationale: Home to Home to Home to Home to Home to Home to manifests the fact that the emerging art scene in Stockholm is plural, multilingual, riven with elsewhere. The choice to work together reflects a desire to interrogate what it means to live abroad post-pandemic and in the middle of a historic rise of the essentializing nationalism.  

Curated by Natasha Marie Llorens as part of a Calling Card. 

Calling Card is a working group at the Royal Institute of Art Stockholm committed to anti-racism on a structural level and to freedom from all forms of discrimination for students, staff, faculty, and guests. We borrow our name from an artwork by Adrian Piper, “My Calling Card” (1986-1990).

Image: Emil Kjaernli, King of Comedy, 2023. Silkscreen on canvas, 220 x 120 cm. Courtesy of the artist.