Det isolerade benet

Andjeas Ejiksson
Iris Smeds
Marion Scemama & David Wojnarowicz 

23.11 2023 – 24.2 2024

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


Öppettider:
Ons+fre 13–17
Tors 13–20
Lör 12–16

24 februari, 13:00, visning av utställningen med curator Emily Fahlén samt konstnärerna Iris Smeds och Andjeas Ejiksson.

13:30–16:00 uppförs en koreografi som del av Andjeas Ejikssons verk OOORDNING-OORDNING-OORDNING-ORDNING. Den speglar och gestaltar det språk som poliser använder när de rapporterar om händelser och ingripanden. Verket, en installation i flera delar som på olika sätt bearbetar informella språkliga konventioner i de avsnitt där poliser beskriver händelser och rörelser, blir till scen för koreografin som pågår i intervaller under hela eftermiddagen. Fyra dansare medverkar: Love Andersson, Ninos Josef, Alicia Karhunen Larsson, Karin Raudsepp. Koreograf: Sebastian Lingserius.

Med installation, film och teatrala interventioner berör Det isolerade benet ett kollektivt sanningsbegrepp som sätts ur spel. I uppluckringen av offentligt och privat, genom familjen och rättssamhällets skådespel, förhandlas föreställningar om gemensam verklighet kontra vittnesmål och en vacklande känsla av att inte bli trodd.

Utställningen består av två nyproducerade installationer av Andjeas Ejiksson och Iris Smeds samt ett filmverk från 1989 av Marion Scemama & David Wojnarowicz.

Det isolerade benet är en del av ett större projekt som tar form genom utställningar, performance och poesi. Dess första avsnitt ägde rum tidigare i år i form av en performancekväll på Mint med titeln ”Familjen är det första skådespelet”.

Andjeas Ejiksson (b. 1978) är konstnär och författare verksam i Stockholm, Sverige. Hans konstnärliga praktik utforskar hur ideologier och kulturella föreställningar etableras genom politiska skiften och översättningsprocesser. Ejiksson arbetar i redaktionella och textuella format samt med performance och rörlig bild. Arbetet är ofta forskningsbaserat, han har varit redaktör för flera tidskrifter liksom forskare vid HDK-Valand i Göteborg, Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och Jan van Eyck Akademie i Maastricht. För närvarande håller Ejiksson bland annat på med en filmproduktion som kretsar kring översättning av kärlek och intimitet i utländsk populärkultur i ett sovjetiskt och postsovjetiskt sammanhang.

Iris Smeds arbete kretsar kring individens säljbarhet och undersöker vår existens och vårt samhälle ur ett poetiskt och performativt perspektiv. Hon har en bakgrund inom teater och hennes projekt suddar ofta ut gränserna mellan installation, performance och rörlig bild, med ett teatraliskt och surrealistiskt bildspråk. Sedan 2013 driver hon också en-kvinno-punkbandet Vaska Fimpen.

David Wojnarowicz (f. 1954 New Jersey d. 1992 New York) var en konstnär, författare, filmskapare och aids-aktivist som var framträdande inom New Yorks konstscen under 1980-talet. Marion Scemama (f. 1950, Casablanca) är en fotograf och filmskapare baserad i Paris. Wojnarowicz och Scemama träffades i New York 1983. Ur detta möte föddes en speciell vänskap, som präglades av ömsesidigt stöd och många samarbeten.

Many ways to now

Vernissage: 21 september, 17–20

Under hösten presenterar Mint en nyproducerad utställning av den österrikiske konstnären och kompositören Armin Lorenz Gerold. Gerold bjuder in besökaren till ett audiovisuellt system av keramiska skulpturer, vibrationer, ljud och bildskärmar. Hans multidisciplinära praktik, som i grunden kan definieras som en undersökning av fotografi och ljud, förvandlar utställningsrummet till ett akustiskt landskap.

Konstnären hämtar inspiration från författaren Anne Boyers verk The Fallen Angel of the Senses, där hon spårar sinnenas förfall, och hur beröring, smak och lukt, desorienterars under kapitalismens tryck. Gerold arbete centreras kring frågor om röst och ljud och tar form genom ljudinspelningar, performance, radio och installationer. För utställningen på Mint har Gerold bjudit in en rad konstnärer och poeter att bidra med texter som förhandlar frågor om nuet och närvarons innebörd.

Med texter av Lori E. Allen, Anne Boyer, Jay Bernard, Reece Cox, Andrew Yong Hoon Lee, Mara Lee, Thuy-Han Nguyen-Chi, Alex Turgeon och James Schuyler.

Armin Lorenz Gerold, Many ways to now, 2023, installation shot. Photo by Johan Österholm.

Armin Lorenz Gerold (*Graz/Österrike) är en konstnär och kompositör baserad i Berlin. Hans verk har visats i Halle für Kunst Steiermark, KW Berlin, LambdaLambdaLambda (Kosovo); Fluent (Spanien), Mint (Sverige) och Göteborgsbiennalen 2019 (i samarbete med Doireann O’ Malley). År 2021 publicerade konstnären sin första monografi vilken inkluderade hans senaste pjäs Manuel or A Hint Of Evil samt en samling essäer och texter. Publikationen gavs ut av Mousse Publishing, Milano. I november 2022 hade Manuel or A Hint Of Evil premiär som ett live-ljudspel på Haus der Kulturen der Welt, Berlin.

Utställningen genomförs med stöd av Kulturrådet, BMKOES samt Österrikes Ambassad Stockholm

Cascade Bend Chamber

Cara Tolmie

13.5 – 26.8 2024

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


På inbjudan av Mint har konstnären och musikern Cara Tolmie skapat det storslagna allkonstverket Cascade Bend Chamber. Det tar form genom installationer, musik och performances, och görs i dialog med inbjudna samarbetspartners såsom Julia Giertz, Susanna Jablonski och med liveframträdanden av bland andra Stine Janvin och Em Silén.

Utställningen tar sin utgångspunkt i metoden Internal singing (inre sång) som Cara Tolmie har utvecklat under de senaste fem åren. Det är en praktik där en högkänslig förbindelse mellan röst och kropp utforskas genom förhållandet mellan in- och utandning, vokala fantasier, mjuka rörelser, cirkulära röstljud, och egenstyrd beröring som kan lugna kroppen i tillstånd av överkänslighet.

På Mint möter besökaren en serie av tre lyssningsrum. Det är miljöer som är konstruerade av textilier, soniska objekt, ljus, ljud och skulptur och som bjuder in till gåtfulla landskap där olika tillstånd av lyssnande och uppmärksamhet ges plats. I vart och ett av de tre rummen vävs element av lyssnande, närvaro och ljud samman i en ihållande rörelse som på en gång är lockande, lugnande, underhållande, desorienterande och stundtals obehaglig.

Under utställningsperioden kommer lyssningsrummen också fungera som scener för ett antal performances. Cara Tolmie bjuder in till publika musikaliska sammankomster med liveframträdandet i centrum, där var och en av akterna använder sig av röstimprovisation för att söka nya sätt att samproducera känslolandskap, märkliga delade upptäckter och sinnliga metoder för att närma sig det ännu oupptäckta.

Cara Tolmie (f. 1984, Glasgow, Skottland) är konstnär vars arbeten befinner sig i skärningspunkten mellan performance, installation, experimentell musik och rörlig bild. Hennes praktik centrerar sig kring rösten och kroppen och de komplexa samband som existerar dem emellan. Cara Tolmie utforskar ofta tekniker som omprövar hur vi lyssnar och får röstens politiska och poetiska dimensioner att framträda. Hon har ställt ut och framträtt på bland andra Borealis festival, Bergen, Moderna museet, Stockholm och KW, Berlin. Hon är för närvarande doktorand vid Konstfack, Stockholm.

Mejan Internationale: Home to Home to Home to Home to Home to Home to

Andjeas Ejiksson
Iris Smeds
Marion Scemama & David Wojnarovicz 

23.11 2023 – 24.2 2024

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


The conceptual point of departure for the exhibition is the notion of return. How does the decision to leave condition the idea of going back? For artists the decision to leave, to return, to leave again—to exist as a maker between Brazil, Norway, or France and Stockholm—also means opening one’s practice to distance, alienation, and complexity. It becomes necessary to multiply returns, to shuttle back and forth between an original place that is increasingly imagined and an elsewhere that develops undeniable solidity. The process of returning becomes endless, a fact that crucially undermines the notion of stable or consistent national artistic identity. 

The works presented reflect each artists’ practice, but as a collective endeavor Mejan Internationale: Home to Home to Home to Home to Home to Home to manifests the fact that the emerging art scene in Stockholm is plural, multilingual, riven with elsewhere. The choice to work together reflects a desire to interrogate what it means to live abroad post-pandemic and in the middle of a historic rise of the essentializing nationalism.  

Curated by Natasha Marie Llorens as part of a Calling Card. 

Calling Card is a working group at the Royal Institute of Art Stockholm committed to anti-racism on a structural level and to freedom from all forms of discrimination for students, staff, faculty, and guests. We borrow our name from an artwork by Adrian Piper, “My Calling Card” (1986-1990).

Image: Emil Kjaernli, King of Comedy, 2023. Silkscreen on canvas, 220 x 120 cm. Courtesy of the artist.