Inger Ekdahl på Mint, Sveavägen 41

25.9.2019–3.11.19 Mint, ABF, Stockholm

Dagens ros till dig som nöjde dig med ett tack och sa att det kan vara min tur nästa gång

Inger Ekdahl (1922–2014, Ystad), Fernando Sánchez Castillo (Madrid) och David Väyrynen (Gällivare)

Vernissage: onsdag 25 september, 17–20
Presentation och performance: 18.30
Vernissagebar på Café Cirkeln: 19–21

Tack till Ystad konstmuseum och Galerie Nordenhake

Mints andra utställning är en komposition i tre delar. Den handlar om att gå sin egen moraliska väg, konstnärligt och mänskligt. Var finns integriteten i våra tankar och aktioner? Detta undrar verken och svarar genom de små ingreppens exempel: i sfärer, rullande klot och sammankallande cirklar.

Inger Ekdahl (1922–2014) tillhör en av Sveriges modernistiska pionjärer. År 1963 ingick hon i Sveagalleriets utställning ’11 svenska konstnärer’. I utställningstexten beskrevs Ekdahl som ”en meditativ spontanist”, vilket ramar in den metodiska dubbelhet av kontrollerad komposition och spontana inslag som blev hennes signum. På Mint visas målningar från 1970–80-talen, en period av strikt geometriska experiment med ljus. Det är säregna skildringar av solfjäderslika mönster och cirklar. Målningarna skapar optiska synvillor och liknar lysande noder i rörelse.

Fernando Sánchez Castillo (f. 1970), porträtterar i videon Arquitectura de caballo (2002) en man på en vit häst, de travar genom korridorerna i Autonomas Universidad i Madrid. Dess bygge satte igång strax efter 1968-års studentuppror, under vilket studenter och fackligt engagerade tillsammans protesterade Francos fascistiska styre. Byggnaden disponerades i ett rutmönster, och planerades utan några mötesplatser för människor, med enkel åtkomst för polisstyrkors ingrepp – till häst. I installationen Canicas (2002) visas tusentals glaskulor. Under 1970-talet spred skolans studenter ut kulor i fakulteternas korridorer, på så vis kunde de tillfälligt hindra poliserna att rida in på sina hästar.

David Väyrynen (f. 1983), har för utställningen skrivit ett nytt diktverk: Ni är guld värd, Med andra ord och Konferenstal (2019). I Moa-rummet kan man lyssna till poesins röster. Den ena dikten utgörs av en uppräkning av framförda tack i stort och smått under den till synes dagstidningsbanala ’Dagens ros’, men där livet i all sin skörhet framläggs. Den andra dikten utgör ett brandtal för föreningsrörelsens och studiecirklar betydelse och olidliga sårbarhet. Konferenstal uppförs under utställningens vernissage.