Fabriksflickorna – De viljefulla textilarbetarna

30.9 – 4.10 2020

Åsa Norman & Frida Hållander

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


Det konstnärliga projektet: Fabriksflickorna – De viljefulla textilarbetarna organiserar en utställning  och konferens på Mint konsthall i ABF-huset i Stockholm. Under veckan återaktiveras delar av  pjäsen Fabriksflickorna – makten och härligheten, i en utställning av Åsa Norman (Sverige)  textilkonstnär och Frida Hållander (Sverige) PhD, konsthantverkare. Pjäsen hade premiär i  Skellefteå i regi av Suzanne Osten och Margareta Garpe 1980. Konferensen vill lyfta fram och  diskutera textil- och hemindustrins kvinnors villkor, kunskaper och motstånd; deras viljefullhet och  egensinne, som kommer till uttryck i organisering, yrkesstolthet och strategier.  

Norman och Hållander visar i utställningen delar av det fleråriga konstnärliga projektet  Fabriksflickorna – De viljefulla textilarbetarna genom materiella – konsthantverkliga  undersökningar – samt arkivmaterial och ljud. Till konferensen är konstnärer och forskare inbjudna  från de nordiska länderna, där de kommer att hålla i föreläsningar och presentationer för att skapa  ett nordiskt sammanhang för en fördjupad diskussion om textilproduktion och hemindustri.  

Fabriksflickorna, installationsvy
Fabriksflickorna, installationsvy

Projektet genomförs med stöd från Konstnärsnämnden, Nordisk kulturfond, Helge Ax:son Johnssons stiftelse och Byggnads kulturstipendium samt i samarbete med Iaspis. Utställningen och konferensen äger rum under Stockholm Craft Week 2020. 

Program för konferensveckan:  

Onsdag 30/9  

Utställningen öppnar! Öppettider: 16.00-20.00.  

Torsdag 1/10 konferensdag 1, lokal: Katasalen, våning 1 

Utställningen öppen 12:00-18:00  

10:00-11:30 Inledande föreläsning av Åsa Norman (Sverige) textilkonstnär, och Frida Hållander  (Sverige) PhD, konsthantverkare, de presenterar utställningen och konferensen samt berättar om  det pågående konstnärliga projektet Fabriksflickorna – De viljefulla textilarbetarna. Tjia Torpe (Sverige), pedagog och producent, kommer berätta om pjäsen Fabriksflickorna – makten och  härligheten. Föreläsningen hålls på svenska.  

13:00-14:30 Leena Enbom (Finland) doktorand i social och ekonomisk historia vid Helsingfors  universitet, kommer presentera sitt pågående avhandlingsprojekt om hemindustri. Hemindustriell  produktion var en del av arbetsmarknaden i det urbaniserande Finland från slutet av 1800-talet till  1960-talet. Föreläsningen kommer också att diskutera olika institutioners strategier för att hjälpa  fattiga, där bland annat hantverk och sömnad användes. Föreläsningen hålls på engelska.  

15.00-16:30 Malin Nilssons (Sverige) PhD ekonomisk historia, verksam forskare vid Ekonomisk historiska institutionen vid Lunds universitet. Hon kommer presentera delar av hennes  avhandlingsarbete Taking work home: Labour dynamics of women industrial homeworkers in 

Sweden during the second industrial revolution från 2015, samt om hennes pågående  forskningsprojekt där hon fokusera på hur kvinnors hembaserade textilproduktion blev ett  politiserat ämne i Europa i slutet av 1800-talet. Föreläsningen hålls på svenska.  

Fredag 2/10 Konferensdag 2, lokal: Katasalen våning 1 

Utställningen öppen 12:00-18:00  

10:00 -11:30 Sushmita Preetha (Bangladesh) aktivist, forskare, journalist, och Karin Elfving (Sverige) journalist och etnolog, kommer föreläsa om dagens textilarbetare i Bangladesh och hur  deras rättigheter ständigt kränks och hur sårbart deras hälsotillstånd är, samt om hur Covid-19 har  drivit dessa arbetare i ytterligare svårigheter. Preetha och Elfving kommer också att inkludera  svaren från några av de svenska textilmärkerna. Föreläsningen hålls på engelska. 

13:00-14:30 Franz Petter Schmidt (Norge) textilkonstnär och konstnärlig forskare vid KhiO Konsthögskolan i Oslo, kommer presentera sitt konstnärliga avhandlingsprojekt Reflection,  Weaving Fabrics for Suits, (2018), som berör textilfabriken i Sjølingstad Uldvarefabrik i Norge, och  är en undersökning om textilindustrins produktion genom känsla, längtan, tillhörighet, minne,  stolthet och att vara queer. Föreläsningen kommer också fokusera kring ett nytt arbete där han  undersöker en dagbok skriven av vävaren Malli Berge mellan åren 1925-1942. Föreläsningen hålls  på norska.  

15:00-16:30 Emelie Röndahl (Sverige) doktorand på HDK – Göteborg Universitet i konsthantverk,  presenterar sitt pågående konstnärliga avhandlingsprojekt ”Crying Pixels: a practitioner’s narrative  through woven rya – aspects of time in hand made practice”. Föreläsningen hålls på svenska.  

Lördag 3/10 Konferensdag 3, lokal: Hjärtat entréplan 

Utställningen öppen 12:00-16:00  

11:00-12:30 Munish Wadhia (UK, Sverige) konstnär, kommer presentera sitt pågående arbete om  tändsticksindustrin och Jönköpings Tändsticksfabriks AB. Wadhia kommer också presentera sitt  arbetet ”Signs taken for wonders” där han i verket återvänder till de bilder och objekt som omgav honom under uppväxten, men med en dekolonial blick som osäkrar deras givna betydelse. Ett  verk som framför allt berör erfarenhet från textilfabriker. Föreläsningen hålls på engelska.  

13:00-14:00 Marie Hållander (Sverige) verksam frilansande poet och som lektor vid Södertörns  högskola. Hon kommer presentera det litterära projektet ”Bland textildammets flickor och  maskiner” där hon utgår från textila berättelser och arkiv från Sjuhäradsbyden i Västergötland.  Presentationen hålls på svenska.  

14:00-14:30 Nino Mick (Sverige) verksam som frilansande poet och föreläsare, hen kommer läsa  delar från sin pågående roman som handlar Berta Bäckman (f. 1860) och andra arbetare i  tändsticksfabriken i Tidaholm. Den historiska romanen rör sig på två tidsplan, 1875 tiden för den  stora brandkatastrofen där 50 flickor omkom i fabriken, 1909 storstrejken. Presentationen hålls  på svenska.  

15:00 -17:00 Maskningsaktion, längs med Sveavägen, start utanför ABF-huset, offentligt  performance och demonstration som leds av Frida Hållander & Åsa Norman.  

Söndag 4/10 

Utställningen öppen 12:00-16:00 

Illustration: Hanna Stenman

Avgångsutställningen av Konstfacks masterprogram i Konst

Alexandra Larsson Jacobson, Danae Valenza, David Torstensson, Elise Léonin, Ferdinand Evaldsson, Henning Rehnström, Ingrid Gustafsson, Jonas Törnkvist, Josefin Jussi Andersson, Luki Essender, Maria Kulikovska, Marija Griniuk, Muhammad Ali, Petronella Petander, Tony Karlsson Savci

5.6 – 16.6 2020

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


När ett verk ställs ut blir det något i världen. Det möter en betraktare, ett rum, en miljö med ljud, ljus, tak och väggar. I utställning ges verket ett delvis oförutsägbart liv, i situationen testas dess effekter: Griper det tag? Ruskar det om? Sår det frön i våra minnen? Därför är utställandet en given del av den konstnärliga praktiken: då prövas innebörden av att befinna sig i världen – som konstnär.

I årets avgångsklass på masterprogrammet i konst tar vi del av en imponerande bredd av konstnärliga arbeten. Dessa verk tolkar verkligheten och omförhandlar den, destillerar den genom undersökningar, aktioner och lyssnande praktiker. De tar form genom måleri, film, skulptur och sång. Genom radikalism, omsorg och fattigdom, spontanism, sömnlöshet och museologi. Tydligt visar de på konstens omfång och på dess tankeväckande potential.

Alexandra Larsson Jacobson
Elise Leoni
Danae Valenza

I år etablerar klassen ett samarbete med den nystartade konsthallen Mint, belägen i ABF-huset i centrala Stockholm. Ett hus som arbetarrörelsens bildningsförbund öppnade i början av 1960-talet och som sedan dess har fungerat som ett centrum för folkbildande verksamhet i staden. Detta är inte ett traditionellt utställningsrum med fogliga vita väggar och tysta rum, utan en miljö som uppmuntrar till installation i lyhörd dialog med befintliga miljöer och dess säregenhet. Verken visas i danssalar, källarutrymmen och trappavsatser, genom speglingar, dialoger och inbrott. Utställandet som praktik prövas således ytterligare ett varv när den närmar sig världen och dess brokighet.

Grafisk form: Linda Hallstan

Konstfack i samarbete med ABF Stockholm.

I Am Not One

Anna Andersson, Cara Tolmie, Isak Sundström, Jakob Krajcik, Jenny Bergman, Lina Bjerneld, Magnus Thierfelder Tzotzis, Nacho Tatjer, Nanna Nordström, Nathalie Gabrielsson, Roxy Farhat, Stephen McKenzie, Susanna Jablonski, Zhou Tao

8.5 – 14.6 2020

Bonniers konsthall, Torsgatan 19, Stockholm


Den kris som svenskt konstliv går igenom i samband med covid-19-pandemin, och den påtvingade eller frivilliga isolering vi alla fått erfara, påminner oss om att vi inte mår särskilt bra ensamma. Därför har fem konstorganisationer – Bonniers Konsthall, hangmenProjects, Index, Mint och Signal – experimenterat med ett gemensamt projekt och tillsammans arbetat fram utställningen I Am Not One.

Pandemin är inte utställningens tema, utan snarare dess upprinnelse. Genom en associativ tankekedja har ett antal verk och konstnärskap valts ut av respektive part. Snarare än ett samstämmigt curatoriskt argument kan utställningen betraktas som ett slags montage. Verken erbjuder infallsvinklar på den situation vi befinner oss i just nu. Konsten är en plats för gemensamt tänkande och den ryggar inte för det svåra. Istället för att presentera svar eller lösningar tillåter konsten oss att stanna i det komplexa och paradoxala som genomsyrar vår värld: existentiellt, poetiskt och materiellt.

Cara Tolmie & Susanna Jablonski
Zhou Tao

Samarbetet är ett sätt att uppmärksamma våra olika organisationers praktiker och institutionella förutsättningar. Krisen som vi nu ser i den svenska kultursektorn är sannolikt den värsta i modern tid och vi kommer att behöva olika slags hjälp för att klara den. Ett påtagligt behov av gemenskap och stöd har uppstått, samt en vilja att visa att konstlivet måste bestå.

Vi vet inte när vi kommer att kunna mötas igen men sannolikt kommer det att dröja. När det är möjligt vill vi gärna bjuda in er till ett samtal där vi tillsammans kan diskutera vad vi vill ska följa efter krisen. Ett tillfälle att undersöka nya former av gemenskaper och att reflektera över konsten, konstnärernas och konstinstitutionernas framtid. Den här utställningen kan ses som en första inbjudan.

Teckentecknaren

Thea Ekström
Milena Bonilla
Eivor Burbeck
Thale Vangen

6.3 – 20.5 2020

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


Med symbolspråk hämtat ur självupplevda erfarenheter, magiska tecken och materialistisk historia twistas perspektiven i dessa verk på märkliga och oväntade sätt. Som Surrealism?

Måleri och ristningar av Thea Ekström (1920–1988 Stockholm), video av Milena Bonilla (1975 Bogotá), skulptur av Thale Vangen (1974 Drammen), experimentfilm av Eivor Burbeck (1926–1965 Stockholm)


Den fysiska världen fanns fortfarande där

Milena Bonilla, Elis Eriksson, David Wojnarowicz & Marion Scemama, Armin Lorenz Gerold, Thale Vangen

6.12 – 23.2 2020

Konsthall C, Cigarrvägen 14, Stockholm


Den fysiska världen fanns fortfarande där men utställningen uppmärksammar flykten från den. Genom närbildens avskärmning tar vi genom ljud, video, måleri och objekt, del av tillfällighetens extas, i former av rus, upphetsning och mental förvirring. När någon lägger händerna på din kropp och blodkärlen förgrenas med varandra, när solens sista drink gör dig hög, när tiden blir kompakt, när natten rör sig.

Att ta saken i egna händer

Adriana Monti, Annika Elmqvist, Ben Cain, Benedetta Crippa, Christina Zetterlund, David Price, Edith Hammar, Gunilla Lundahl, Jenny Richards, Johanna Minde, Margareta Ståhl, Patrick Lacey and Sarah Browne.

20.11 2019 – 18.1 2020

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


Att ta saken i egna händer är en polyfon utställning. Den för samman berättelser, hantverk, görande, plats, illustrationer och verk som utgår från arbetares självorganisering under den fria tidens timmar.

Att ta saken i egna händer
Curator Christina Zetterlund, med Annika Elmqvist och Benedetta Crippa.

Denna utställning tar sin utgångspunkt i det stora projektet I Glasriket – människan, miljön, framtiden som ägde rum mellan åren 1978– 83. Initiativet till projektet togs av ABF i Lessebo och Nybro tillsammans med Svenska Fabriksarbetareförbundets avdelningar 2, 44 och 122. Syftet var att ta saken i egna händer och själva berätta sin historia. Med inspiration från Gunnar Silléns bok Stiga vi mot ljuset (1977) och senare i projektet också Sven Lindqvists Gräv där du står (1978) organiserades drygt 30 studiecirklar för att samla berättelser om arbetet och livet i de många småländska glasbruksorterna. Resultatet blev en brokig historia om yrkeslivet och fritiden, det förmedlades genom 21 innehållsrika böcker, flera utställningar och en bussturné som arrangerades med Riksutställningar. Redogörelserna inbegriper skildringar om allt från berättelser om arbetsvillkor och livet kring bruket, om en självorganisering av arbete, politik, fritid och samhälle till kvinnornas ställning i de mansdominerade bruksorterna. Vi påminns också om de långa och många kamper för rättigheter och att organisera gemenskaper på egna villkor.

Illustration är denna utställnings bärande medium. Ett val som kommer från studiecirklarna där illustrationen blev ett verktyg för att minnas. De 21 böckerna är rikligt illustrerade med cirkeldeltagarnas egna teckningar. På utställningens vänstra vägg har illustratören Annika Elmqvist tolkat foton från böckerna i form av glasmålningar. Hon har format en hyllning till dem som skrev historia, till dem som, trots hårda omständigheter, gick ihop, organiserade sig, bildade föreningar, byggde egna samlingslokaler, studerade och roade sig.

Projektet I Glasriket skriver designhistoria. Det berättar om förutsättningarna för att skapa glas men också om den viktiga sölningspraktiken. Faktum är att vi i bokserien finner en av de få texter som behandlar denna viktiga praktik. Det är ett avsnitt som den grafiska
formgivaren Benedetta Crippa, på utställningens högra vägg, bygger ut till en dekorativ illustration som berättar om praktikens olika fasetter. Sölning var något som glasarbetarna ägnade sig åt på lunchrasten, på sin egen tid. Det var ett sätt att lära sig glashantverket, att komma upp sig i den hierarkiska produktionsprocessen och tjäna mer pengar. Här formades
en föremålskultur av både praktiska vardagsföremål och dekorativa objekt. I utställningen visar vi några exempel på denna kultur. Samtidigt var lunchrasten också en timme av frihet för den skickliga hantverkaren, ett tillfälle att få följa sin nyfikenhet och experimentera. Många glasinnovationer har sina rötter i detta prövande. Men denna form av sölning återfinns varken på museum eller i historieböcker – bara i glasarbetarnas egna hem. De kan på så sätt sägas vara en form av spöken i en traditionell svensk designhistoria. I utställningen kan du ana dem genom Benedetta Crippas illustrationer.

Scuola Senza Fine (1983)
’Mer damm i våra hus, mindre damm i våra hjärnor’ – De 150 timmarna
Organiserat av Jenny Richards och Sarah Browne med Adriana Monti

Adriana Montis film Scuola Senza Fine [Skola utan slut] från 1983, utgår från en grupp av kvinnor som deltog i den betydelsefulla bildningsrörelsen för italienska arbetare under början på 1970-talet. 150 timmar var namnet på ett kontrakt som syftade till att avsätta 150 timmar för att möjliggöra studier under arbetstid. Det var ett avtal som hade förhandlats fram av italienska arbetare inom bil- och stålindustrin 1973. 150 timmars-modellen plockades snabbt upp av andra industriella sektorer såväl som jordbruk för att senare även involvera hemmafruar och arbetslösa.

Centralt för de 150 timmarna var att studierna inte var yrkesinriktade, dvs att de inte arrangerades med avseende på att förbättra den produktiva avkastningen på arbetsplatser, snarare var syftet att på betald tid få möjlighet att diskutera arbetsförhållanden, personlig och kollektiv utveckling. 150 timmarskurserna var influerade av den brasilianske pedagogen och filosofen Paulo Friere, de fokuserade i stor utsträckning på att reflektera levd erfarenhet genom muntlig historia, diskussion och skrivande. Att den fackliga rörelsen också inkluderade obetalda hemmafruar var ett radikalt erkännande av städning, matlagning och omsorg som arbete. De här kvinnornas historia och identiteter som tidigare stått i skuggan av de manliga arbetarna, som spöken i arbetarrörelsen, materialiserades genom 150 timmar. Deras erfarenheter och röster kom att kanaliseras genom en växande feministisk rörelse.

Filmen Scuola Senza Fine producerar ett polyfoniskt uttryck för kollektiv erfarenhet där individen är sammanflätad med kollektivet, det levandegörs i gemensam intimitet som att äta tillsammans under studie-timmarna. I den specifika kontexten på Mint, i ABF-huset som byggts för arbetares bildning och samling, erbjuds en reflektion över arbetares kamp. De 150 timmarna ställs i kontrast till den monumentala målningen över arbetarrörelsens historia av Ruben Nilsson (1893 –1971) i samma rum. Filmen skiljer sig också från dagens arbetsplatser som istället för gemensam tid, erbjuder individualiserad vård, t ex genom rabatterade gymkort eller en kurs i mindfullness för att hantera stressiga arbetsförhållanden. Dessa samtida förhållningssätt söker ’inte förändra industrialiserade socio-politiska strukturer och miljöer, men att förmå individer till att ändra sin inställning till dessa sammanhang’ (Nathoo Ayesha. ‘From Therapeutic Relaxation to Mindfulness in the Twentieth Century’, 2016). Vilka strategier finns det för att skapa plats och tid för att definiera och vägra den alienerande påverkan som arbete har på oss idag?

Som en del av den pågående filmserien Hands at work, organiserat av konstnären Sarah Brown och curatorn Jenny Richards, samt Richards forskningsprojekt Outsourcing the Body.

Scuola Senza Fine distribueras av Cinenova. Cinenova är en ideell organisation som bevarar och distribuerar feministiska film- och videoverk.

Training – Small Semi-Skilled Tasks: Units of Exchange, Labour of Trying, Useful and Non-Useful Goods, Caring for Cast-Offs
Organiserat av Patrick Lacey och David Price, med Ben Cain

I samband med vernissagen arrangeras en release av konstnären Ben Cains bok Uses of Leisure, i samarbete med konstnären och skribenten David Price och formgivaren Patrick Lacey (Åbäke). Publikationen kan ses som en otyglad sammanfattning av en tio-årig konstnärlig praktik inom vilken 30 projekt sorteras efter en subjektiv kategorisering av arbete, fritid och vila. Cains konstnärskap förhandlar arbete och konstnärlig handling. Han har återkommande utforskat konstens tvetydiga förhållande till industri, kommodifiering och immateriellt arbete.

Projektet tar också rumsligt uttryck genom en portabel installation, Training – Small Semi-Skilled Tasks: Units of Exchange, Labour of Trying, Useful and Non-Useful Goods, Caring for Cast-Offs [Träning – små semi-händiga arbeten: Utbytsenheter, testarbeten, användbara och icke-användbara varor, omsorg för kasserade prylar] som breder ut sig på August-galleriets golv under utställningens öppningsdag. Om vilken Ben Cain själv skriver: ”Objekten har anpassats så att de ryms i en liten resväska som ska fraktas från London till Stockholm, här presenteras de i formen av ett gatustånd, det får mig att tänka på den kringresande försäljaren, kanske t o m Arthur Millers pjäs En handelsresandes död, idéer om hur material styrs och utbyts mellan människor samt vad materialen själva förmedlar. Objekten i installationen inkluderar produkter från kreativt och industriellt arbete, samt produkter som inte vittnar om något bakomliggande fysiskt arbete alls, mirakulösa objekt. Vissa av objekten som visas är prover hämtade från trä- och stålverkstäder. Dessa kasserade delar har noggrant valts ut, sandpapprats och putsats, för att sedan pulverlackeras eller målas. Installationen riktar ljuset mot försök som gjorts i strävan att göra något rätt, lära sig något och förstå sig på hur man arbetar med verktyg, material och färger. Verket består av övningar och en uppsättning funna och med avsikt designade objekt, modeller från en existerande arbetsplats och från en arbetsplats i min fantasi. Tillsammans utgör de en modell för en studio eller en nomadisk verkstad, en som uppehåller sig vid ett arbete som inte är särskilt produktivt.” Med stöd från Iaspis.

Plats för slöjd: Jokkmokk
Med Edith Hammar och Johanna Minde

I utställningen visas också samtida hantverk av Johanna Minde (f. 1989) och Edith Hammar (f. 1992) – 2019 års stipendiater av Slöjd Stockholms ’Plats för slöjd’, ett årligt residensprogram som syftar till att främja slöjdfältets utövare. Programmet är en del av en långsiktig utveckling av en publik plattform för att undersöka, lyfta fram och diskutera slöjd och hantverk, samt ställa frågor kring det handgjorda och dess roll och relevans i vår samtid. Här på Mint visas arbeten i process. Hammar och Mindes arbeten har under hösten tagit form i dialog med Jokkmokks lokala kontext och landskap, mer specifikt på Samernas utbildningscentrum. Skolan ger utbildning i duodji/duodje (Skinn, textil, trä/horn), samiska språk: nord-, lule-, ume- och sydsamiska, rennäring och samiskt mathantverk.

Johanna Minde: ”Jag jobbar med traditionella och experimentella metoder inom duodji. Jag utforskar framförallt mötet mellan duodji, design och arkitektur. Under residensperioden i Jokkmokk har jag genom olika garvningsmetoder utforskat renskinnets möjligheter att användas inom formgivning. Genom att bereda skinn med variation på typ av process och grad av genomgarvning har jag testat renskinnets förmåga till ljusgenomsläpp.”

Edith Hammar: ”Skåpet är byggt i furu, inga skruvar eller gångjärn utan byggt med lim och träplugg. Motivet är ganska spontant, självbiografiskt blandat med önsketänkande, precis som mina teckningar i tusch. När jag blivit nöjd med en skiss har jag använt stämjärn i olika storlek för att hugga fram bilderna. Under arbetet i Jokkmokk var jag omgiven av vattendrag och skog, och jag tänkte mycket på min morfar som ofta berättade om när han arbetsemigrerade till Kanada. Hans bästa trick som timmerflottare var att gå ner i split med en fot på varje stock mitt i vattnet.”