Luleåbiennalen 2020: Tiden på jorden

Dimen Abdulla, Linnea Axelsson, Chto Delat?, Giorgi Gago Gagoshidze, Elisabete Finger & Manuela Eichner, Aage Gaup, Apostolos Georgiou, Beatrice Gibson, Maria W Horn, Thomas Hämén, Susanna Jablonski, Ingela Johansson, Kapwani Kiwanga, Birgitta Linhart, Hanna Ljungh & Mattias Hållsten, Fathia Mohidin, Santiago Mostyn, Christian Nyampeta, Ingrid Elsa Maria Ogenstedt, Didem Pekün med KHORA, Charlotte Posenenske, Sofia Restorp, Iris Smeds, Augusta Strömberg, Isak Sundström, Svärta (Yngve Baum, Jean Hermanson, Odd Uhrbom), Erik Thörnqvist, Cara Tolmie, Tommy Tommie, Danae Valenza, Ana Vaz, Peter Weiss & Hans Nordenström, Mats Wikström, Måns Wrange, Markus Öhrn

21.11 2020 – 14.2 2021

Norrbotten


Luleåbiennalen sprider sig över den vidsträckta regionen Norrbotten. Den här gången genomförs biennalens utställningar och konsthändelser i Luleå, Boden, Malmberget, Storforsen, Arjeplog och Korpilombolo: i en evakuerad skola, i en kyrka, på ett silvermuseum, i konsthallar, i ett före detta fängelse och på regionens länskonsthall.

Luleåbiennalen är en internationell biennal för samtidskonst, där globala och hyperlokala perspektiv förenas i platsspecifika situationer. Förutom ett tiotal utställningar inkluderar 2020 års upplaga ett turnerande litteraturprogram, dramatik, radio och en online-baserad journal.

Luleåbiennalen 2020 tar grepp om den spekulativa frågan om vad ”realism”, som begrepp, paradigm och konstnärlig ism, skulle kunna betyda idag. De inbjudna konstnärerna berättar genom sina verk om verkligheter relaterade till samhälleliga system: Byråkrati, massmediala logiker och industriell infrastruktur; men de föreslår också inbrott som utmanar och kastar omkull dessa rådande ordningar: genom strejken, psyket, skådespelet, magin och inte minst konsten själv.

Realismens tidsaxel sträcker sig från artonhundratalets andra hälft till nittonhundratalets första. Dess mångsidiga projekt bottnade i en generell vilja att porträttera samhället som det i verkligheten tedde sig i sin råhet, vardaglighet och med de orättvisa system som det innefattar. Realismen framträdde å ena sidan som estetisk konvention men framförallt vad beträffar de nya motivvärldar som nu uppkom inom konsten. Det realistiska projektet företräddes inledningsvis av en intellektuell borgarklass men kom senare också att involvera konst och litteratur där arbetarklassen tog plats som agens och tema, denna senare period med påfallande politisk udd som ofta benämns som social realism eller socialistisk realism.

När vi nu blickar tillbaka mot realismens tradition och placerar den i en urartad samtid, är det utan fasta tyglar eller skyldigheter gentemot historien. Vad vi återbesöker är en konstnärlig ambition: att försöka få världen att framträda som hel. I detta konstnärliga arbete uppdagas ett mod besläktat med galenskap. En hämningslös akt som innebär att ge sig i kast med det omöjliga – att foga ihop en splittrad värld och ge den mening. I små och stora exempel tecknar biennalens konstnärer perspektiv på egna ordningar av världen.

Den realism som gestaltas på Luleåbiennalens olika scener rör sig ofta långt bort från en avbildande eller dokumentär tradition. Istället framträder verkligheten i verken som ett slags teater, iscensatt, besjungen, förfrämligad och inte sällan helt absurd. Kanske kan dessa skådespel hjälpa oss att ompröva realismens innebörd och vår faktiska agens – under vår tid på jorden.

Karin Bähler Lavér, Emily Fahlén och Asrin Haidari,
curatorer Luleåbiennalen 2020

Läs mer på biennalens hemsida

Fabriksflickorna – De viljefulla textilarbetarna

30.9 – 4.10 2020

Åsa Norman & Frida Hållander

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


Det konstnärliga projektet: Fabriksflickorna – De viljefulla textilarbetarna organiserar en utställning  och konferens på Mint konsthall i ABF-huset i Stockholm. Under veckan återaktiveras delar av  pjäsen Fabriksflickorna – makten och härligheten, i en utställning av Åsa Norman (Sverige)  textilkonstnär och Frida Hållander (Sverige) PhD, konsthantverkare. Pjäsen hade premiär i  Skellefteå i regi av Suzanne Osten och Margareta Garpe 1980. Konferensen vill lyfta fram och  diskutera textil- och hemindustrins kvinnors villkor, kunskaper och motstånd; deras viljefullhet och  egensinne, som kommer till uttryck i organisering, yrkesstolthet och strategier.  

Norman och Hållander visar i utställningen delar av det fleråriga konstnärliga projektet  Fabriksflickorna – De viljefulla textilarbetarna genom materiella – konsthantverkliga  undersökningar – samt arkivmaterial och ljud. Till konferensen är konstnärer och forskare inbjudna  från de nordiska länderna, där de kommer att hålla i föreläsningar och presentationer för att skapa  ett nordiskt sammanhang för en fördjupad diskussion om textilproduktion och hemindustri.  

Fabriksflickorna, installationsvy
Fabriksflickorna, installationsvy

Projektet genomförs med stöd från Konstnärsnämnden, Nordisk kulturfond, Helge Ax:son Johnssons stiftelse och Byggnads kulturstipendium samt i samarbete med Iaspis. Utställningen och konferensen äger rum under Stockholm Craft Week 2020. 

Program för konferensveckan:  

Onsdag 30/9  

Utställningen öppnar! Öppettider: 16.00-20.00.  

Torsdag 1/10 konferensdag 1, lokal: Katasalen, våning 1 

Utställningen öppen 12:00-18:00  

10:00-11:30 Inledande föreläsning av Åsa Norman (Sverige) textilkonstnär, och Frida Hållander  (Sverige) PhD, konsthantverkare, de presenterar utställningen och konferensen samt berättar om  det pågående konstnärliga projektet Fabriksflickorna – De viljefulla textilarbetarna. Tjia Torpe (Sverige), pedagog och producent, kommer berätta om pjäsen Fabriksflickorna – makten och  härligheten. Föreläsningen hålls på svenska.  

13:00-14:30 Leena Enbom (Finland) doktorand i social och ekonomisk historia vid Helsingfors  universitet, kommer presentera sitt pågående avhandlingsprojekt om hemindustri. Hemindustriell  produktion var en del av arbetsmarknaden i det urbaniserande Finland från slutet av 1800-talet till  1960-talet. Föreläsningen kommer också att diskutera olika institutioners strategier för att hjälpa  fattiga, där bland annat hantverk och sömnad användes. Föreläsningen hålls på engelska.  

15.00-16:30 Malin Nilssons (Sverige) PhD ekonomisk historia, verksam forskare vid Ekonomisk historiska institutionen vid Lunds universitet. Hon kommer presentera delar av hennes  avhandlingsarbete Taking work home: Labour dynamics of women industrial homeworkers in 

Sweden during the second industrial revolution från 2015, samt om hennes pågående  forskningsprojekt där hon fokusera på hur kvinnors hembaserade textilproduktion blev ett  politiserat ämne i Europa i slutet av 1800-talet. Föreläsningen hålls på svenska.  

Fredag 2/10 Konferensdag 2, lokal: Katasalen våning 1 

Utställningen öppen 12:00-18:00  

10:00 -11:30 Sushmita Preetha (Bangladesh) aktivist, forskare, journalist, och Karin Elfving (Sverige) journalist och etnolog, kommer föreläsa om dagens textilarbetare i Bangladesh och hur  deras rättigheter ständigt kränks och hur sårbart deras hälsotillstånd är, samt om hur Covid-19 har  drivit dessa arbetare i ytterligare svårigheter. Preetha och Elfving kommer också att inkludera  svaren från några av de svenska textilmärkerna. Föreläsningen hålls på engelska. 

13:00-14:30 Franz Petter Schmidt (Norge) textilkonstnär och konstnärlig forskare vid KhiO Konsthögskolan i Oslo, kommer presentera sitt konstnärliga avhandlingsprojekt Reflection,  Weaving Fabrics for Suits, (2018), som berör textilfabriken i Sjølingstad Uldvarefabrik i Norge, och  är en undersökning om textilindustrins produktion genom känsla, längtan, tillhörighet, minne,  stolthet och att vara queer. Föreläsningen kommer också fokusera kring ett nytt arbete där han  undersöker en dagbok skriven av vävaren Malli Berge mellan åren 1925-1942. Föreläsningen hålls  på norska.  

15:00-16:30 Emelie Röndahl (Sverige) doktorand på HDK – Göteborg Universitet i konsthantverk,  presenterar sitt pågående konstnärliga avhandlingsprojekt ”Crying Pixels: a practitioner’s narrative  through woven rya – aspects of time in hand made practice”. Föreläsningen hålls på svenska.  

Lördag 3/10 Konferensdag 3, lokal: Hjärtat entréplan 

Utställningen öppen 12:00-16:00  

11:00-12:30 Munish Wadhia (UK, Sverige) konstnär, kommer presentera sitt pågående arbete om  tändsticksindustrin och Jönköpings Tändsticksfabriks AB. Wadhia kommer också presentera sitt  arbetet ”Signs taken for wonders” där han i verket återvänder till de bilder och objekt som omgav honom under uppväxten, men med en dekolonial blick som osäkrar deras givna betydelse. Ett  verk som framför allt berör erfarenhet från textilfabriker. Föreläsningen hålls på engelska.  

13:00-14:00 Marie Hållander (Sverige) verksam frilansande poet och som lektor vid Södertörns  högskola. Hon kommer presentera det litterära projektet ”Bland textildammets flickor och  maskiner” där hon utgår från textila berättelser och arkiv från Sjuhäradsbyden i Västergötland.  Presentationen hålls på svenska.  

14:00-14:30 Nino Mick (Sverige) verksam som frilansande poet och föreläsare, hen kommer läsa  delar från sin pågående roman som handlar Berta Bäckman (f. 1860) och andra arbetare i  tändsticksfabriken i Tidaholm. Den historiska romanen rör sig på två tidsplan, 1875 tiden för den  stora brandkatastrofen där 50 flickor omkom i fabriken, 1909 storstrejken. Presentationen hålls  på svenska.  

15:00 -17:00 Maskningsaktion, längs med Sveavägen, start utanför ABF-huset, offentligt  performance och demonstration som leds av Frida Hållander & Åsa Norman.  

Söndag 4/10 

Utställningen öppen 12:00-16:00 

Illustration: Hanna Stenman

Avgångsutställningen av Konstfacks masterprogram i Konst

Alexandra Larsson Jacobson, Danae Valenza, David Torstensson, Elise Léonin, Ferdinand Evaldsson, Henning Rehnström, Ingrid Gustafsson, Jonas Törnkvist, Josefin Jussi Andersson, Luki Essender, Maria Kulikovska, Marija Griniuk, Muhammad Ali, Petronella Petander, Tony Karlsson Savci

5.6 – 16.6 2020

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


När ett verk ställs ut blir det något i världen. Det möter en betraktare, ett rum, en miljö med ljud, ljus, tak och väggar. I utställning ges verket ett delvis oförutsägbart liv, i situationen testas dess effekter: Griper det tag? Ruskar det om? Sår det frön i våra minnen? Därför är utställandet en given del av den konstnärliga praktiken: då prövas innebörden av att befinna sig i världen – som konstnär.

I årets avgångsklass på masterprogrammet i konst tar vi del av en imponerande bredd av konstnärliga arbeten. Dessa verk tolkar verkligheten och omförhandlar den, destillerar den genom undersökningar, aktioner och lyssnande praktiker. De tar form genom måleri, film, skulptur och sång. Genom radikalism, omsorg och fattigdom, spontanism, sömnlöshet och museologi. Tydligt visar de på konstens omfång och på dess tankeväckande potential.

Alexandra Larsson Jacobson
Elise Leoni
Danae Valenza

I år etablerar klassen ett samarbete med den nystartade konsthallen Mint, belägen i ABF-huset i centrala Stockholm. Ett hus som arbetarrörelsens bildningsförbund öppnade i början av 1960-talet och som sedan dess har fungerat som ett centrum för folkbildande verksamhet i staden. Detta är inte ett traditionellt utställningsrum med fogliga vita väggar och tysta rum, utan en miljö som uppmuntrar till installation i lyhörd dialog med befintliga miljöer och dess säregenhet. Verken visas i danssalar, källarutrymmen och trappavsatser, genom speglingar, dialoger och inbrott. Utställandet som praktik prövas således ytterligare ett varv när den närmar sig världen och dess brokighet.

Grafisk form: Linda Hallstan

Konstfack i samarbete med ABF Stockholm.

I Am Not One

Anna Andersson, Cara Tolmie, Isak Sundström, Jakob Krajcik, Jenny Bergman, Lina Bjerneld, Magnus Thierfelder Tzotzis, Nacho Tatjer, Nanna Nordström, Nathalie Gabrielsson, Roxy Farhat, Stephen McKenzie, Susanna Jablonski, Zhou Tao

8.5 – 14.6 2020

Bonniers konsthall, Torsgatan 19, Stockholm


Den kris som svenskt konstliv går igenom i samband med covid-19-pandemin, och den påtvingade eller frivilliga isolering vi alla fått erfara, påminner oss om att vi inte mår särskilt bra ensamma. Därför har fem konstorganisationer – Bonniers Konsthall, hangmenProjects, Index, Mint och Signal – experimenterat med ett gemensamt projekt och tillsammans arbetat fram utställningen I Am Not One.

Pandemin är inte utställningens tema, utan snarare dess upprinnelse. Genom en associativ tankekedja har ett antal verk och konstnärskap valts ut av respektive part. Snarare än ett samstämmigt curatoriskt argument kan utställningen betraktas som ett slags montage. Verken erbjuder infallsvinklar på den situation vi befinner oss i just nu. Konsten är en plats för gemensamt tänkande och den ryggar inte för det svåra. Istället för att presentera svar eller lösningar tillåter konsten oss att stanna i det komplexa och paradoxala som genomsyrar vår värld: existentiellt, poetiskt och materiellt.

Cara Tolmie & Susanna Jablonski
Zhou Tao

Samarbetet är ett sätt att uppmärksamma våra olika organisationers praktiker och institutionella förutsättningar. Krisen som vi nu ser i den svenska kultursektorn är sannolikt den värsta i modern tid och vi kommer att behöva olika slags hjälp för att klara den. Ett påtagligt behov av gemenskap och stöd har uppstått, samt en vilja att visa att konstlivet måste bestå.

Vi vet inte när vi kommer att kunna mötas igen men sannolikt kommer det att dröja. När det är möjligt vill vi gärna bjuda in er till ett samtal där vi tillsammans kan diskutera vad vi vill ska följa efter krisen. Ett tillfälle att undersöka nya former av gemenskaper och att reflektera över konsten, konstnärernas och konstinstitutionernas framtid. Den här utställningen kan ses som en första inbjudan.