Cecilia Edefalk
Flaka Haliti
Gordon Matta-Clark
Iris Smeds
Jörgen Gassilewski
Ksenia Pedan
Thea Ekström
9.6 – 18.6 2022
Varbergs konsthall, Engelbrektsgatan 7, Varberg
Det vilade något kusligt över Thea Ekströms ateljé på Brunnsgatan i Stockholm: en dag öppnade sig en spricka i väggen som orsakade konstnären oro. Men hon fann en lösning på problemet genom att själv måla en spricka på en masonitskiva och hänga den framför den befintliga. Ekströms egen spricka öppnade sig mot himlens blå – fantasins målning rådde bot på verkligheten och dolde den.
Ekströms spricka är tongivande för denna grupputställning i vilken verken har gemensamt att de fungerar som ett slags scenografier, utställda i rum där de både förhåller sig till den omgivande verkligheten och påverkar den. Som fysiska ting och håligheter placerar sig konsten under havets yta, på himlens fond, mellan väggar och i belägringen av ett övergivet köpcentrum. I viss mån förvandlar dessa konstnärliga ockupationer den givna miljöns karaktär. Men illusionen är aldrig fullständig och förvandlingen är aldrig total, mötet mellan två världar tillåts skarva.
I utställningen framför vid under möter vi konstnärer från olika generationer och bakgrunder, födda mellan år 1920 och 1986. I deras verk utgör det fysiska och det poetiska två delar av samma helhet, liksom det rumsliga och det mänskliga. Här presenteras den nyproducerade installationen Meditations on living in the present (2022) av Ksenia Pedan där ett klaustrofobiskt drama utspelas mellan resta väggar. Jörgen Gassilewski har skrivit Bollen och ett bollen och tu bollen och tre (2022), ett tredelat poetiskt verk specifikt för utställningens rum. I Iris Smeds kombinerade scenografi och performance The Zombie Function (2021) utgörs ramverket av en övergiven foodcourt som intagits av en grupp skådespelare i jakt på alternativa familjebildningar, och i Cecilia Edefalks film Ultramarina (1984) sänks vi ner under havets yta tillsammans med målningar och andra objekt. Thea Ekström ristar en spricka mot himlen, Flaka Haliti tecknar i fotoserien I See a Face, Do you See a Face. (2014) tio ansikten på himlen och Gordon Matta–Clark skär i Day’s End (1975) ut en öppning mot himlen så att solen strålar in genom det förfallna magasinhusets fasad.