Scène d'Amour

Nadia Hebson
Monica Sjöö

17.03 – 29.05 2021

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


I Scène d’Amour presenteras Nadia Hebsons mångsidiga konstnärskap för första gången i en svensk kontext. I en multidisciplinär utställning tar vi del av Hebsons pågående arbete som på intiutiva sätt återgriper på äldre generationers konstnärskap. Med utgångspunkt i ett begär efter att beakta alternativa målerihistorier i samtiden har Hebson under det senaste decenniet utvecklat en distinkt och idiosynkratisk arbetsmetod som låter rollen som konstnär, teoretiker och curator smälta samman – genom konstellationer av objekt, kläder, målningar, prints och text tänker hon genom arvet av äldre kamrater samtidigt som Hebsons egna subjektiva uttryck görs synligt. 

I utställningen presenteras Hebsons arbete sida vid sida med den svenska målaren, skribenten och radikala anarkafeministen Monica Sjöö (f.1931 Härnösand d.2005 Bristol). Mötet utgår ifrån Hebsons nuvarande livssituation som nybliven mamma, genom denna ingång söker hon dialog med Sjöös konstnärskap i vilket den intima relationen mellan måleri, grafisk design, aktivism och matriarkal teorivärld såväl som en tidig introduktion till “gudinne-feminismen” förhandlas. Scène d’Amour fungerar på så vis både som en introduktion till Sjöös konstnärskap men också som en uppmärksam studie kanaliserad genom Hebsons personliga tolkning av hennes verk. 

Nadia Hebson, Joy, 2021 & Monica Sjö, God Giving Birth, 1968
Monica Sjö, God Giving Birth, 1968
Nadia Hebson, Autoritratto, 2019
Nadia Hebson, The Conditions (Yves Saint Laurent, 1976), 2019-20
Nadia Hebson, The Conditions (Yves Saint Laurent, 1976), 2019-20. & Joy, 2021
Nadia Hebson, Scène d'Amour, installation shot.
Nadia Hebson, The Conditions, 2019 & Monica Sjöö, Aspects of The Great Mother, 1971
Nadia Hebson, Fertility Complex, 2021
Portrait, (Monica Sjöö), 1977, 12.06 min., dir. Jane Jackson & Nadia Hebson, Fertility Complex, 2021
Nadia Hebson, Joy, 2021

Parallellt med utställningen bjuder Hebson in konstnärer, konsthistoriker, curatorer, vänner och kollegor att tillsammans reflektera och svara mot Sjöös konstnärskap i formen av en serie publika samtal och en filmvisning. Under utställningens gång kommer Hebson också att producera nya verk och textarbeten som svar på denna koncenterade tid av utbyte och begrundande, under våren kommer de sporadiskt installeras upp i Mints gallerirum.  

Nadia Hebson är en brittisk konstnär och pedagog baserad i Stockholm. I sin praktik använder hon måleri, objekt, storskaliga tryck, kläder och text för att utforska verk och biografier av äldre kollegors konstnärskap såsom den amerikanska målaren Christina Ramberg, de brittiska målarna Winifred Knights och Marion Adnams och senast Dora Gordine som en del av Dorich House Museum Studio Residency, på Kingston University i London. Utställningar och produktioner av verk har bl a visats på Gravidty & Parity &, Hatton Gallery, Newcastle upon Tyne; one on one: on skills, The Contemporary Art Museum of Estonia, EKKM, Tallinn; I See You Man, Gallery Celine, Glasgow; Alpha Adieu, Museum of Contemporary Art Antwerp and Choreography, Arcade, London. 2014 publicerade hon tillsammans med AND Public MODA WK: Work in response to the paintings, drawings, correspondence, clothing and interior design of Winifred Knights (an expanded legacy). Tillsammans med Hana Leaper organiserade hon 2017 konferensen Making Women’s Art Matter, på Paul Mellon Centre i London. Nadia Hebson undervisar på Kungliga konsthögskolan i Stockholm. 

Tack till Museum Anna Nordlander och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek

Program

Ett samtal med Dr Sue Tate och Mariana Vodovosoff, båda del av Monica Sjöö Curatorial Collective, och Jane Jackson, regissör av Portrait (Monica Sjöö), 1977, modererat av Nadia Hebson del av utställningen Scène d’Amour.

Detta var det första av tre diskursiva evenemang som kommer att utforska den svenska målaren, författaren och radikala ekofeministen Monica Sjöös liv och arbete, samt samtida konstnärer, curatorer och konsthistorikers pågående konstnärliga rekupereringsprojekt. Hur kan vi kritiskt utforska komplexiteten i historiska personers liv och arbete samtidigt som vi undviker hagiografiska läsningar? Dessa evenemang arrangeras av Mint och är en del av Hebsons pågående forskningsprojekt Destroy She Said och realiseras med stöd från Kungliga konsthögskolan i Stockholm.
Artists Lina Bjerneld, Helena Lund Ek, Alisa Margolis, Raksha Patel and Nadia Hebson, whose practices all centre around Painting, came together on May 1 for an informal discussion to consider in company the legacy of Monica Sjöö. The conversation ranged from shared experiences of their respective art educations in Scandinavia, the US and the U.K., personal readings of Monica Sjöö’s paintings, posters and manifestos and their current reception, archiving, misrepresentation, alternative Painting herstories and reflections on the ever expanding project of artistic recuperation.

This is the second conversation in the three part programme Thinking About Monica, which accompanies the exhibition Scène d’Amour at Mint and has been realised through the support of the Royal Institute of Art Stockholm’s artistic research fund as part of the research project Destroy She Said.


A Striking Abundance: En workshop om politiska föreställningar om att strejka på andra sätt

A striking Abundance: A workshop on the Political Imaginaries of Striking Otherwise organised by Valeria Graziano, Giulia Palladini and Jenny Richards as part of the exhibition A Careful Strike* curated by Michele Masucci at Mint.

This event is a workshop on zoom, with limited space. To book a place or for any questions please email Jenny: jennyrichardsjenny@gmail.com.

The starting point of this workshop is the consideration that for many people the classical forms of strike – where workers withhold their labour and stand on picket lines in front of their workplace – is no longer, or has never been, a viable option. Workers tending to fundamental needs in the care sector, for instance, but also unemployed populations and those caught up in the gig economy that increasingly does not recognize their status as employees are all examples of a widespread condition that calls for an alternative political imaginary around what a strike is and what it can do.

The workshop will be structured in two sessions.

We will begin by looking at the current state of affairs with the right to strike in Sweden and beyond and by sharing some histories of powerful forms of struggle such as strike-ins, reverse strikes, alternative production strategies, plant takeovers, maintenance boycotts and self-reductions. What these different forms of strike action share is how they responded to their specific conditions of possibility by re-organizing labour otherwise. In doing so, they revealed the artificial nature of capital’s logic of scarcity, opening up instead a horizon of militant abundance.

In the second part of the workshop, we will facilitate some structured conversations to allow participants to actively engage with the question of strike organizing and explore together different political imaginaries applicable in their own locales.

The workshop is aimed primarily (but not exclusively) to those who are currently engaged in care work or precarious employment or thinking about ways to collectively address current working conditions, or for those putting pressure on employers within or outside unions.

Continue reading ”A striking Abundance: En workshop om politiska föreställningar om att strejka på andra sätt”

What is to be done?

Release conversation with Jakob Jakobsen and Ana Teixeira Pinto: what is to be done?

Part of Editorial meeting – A Gathering Towards a Critique of the Contemporary by Paletten Art Journal

What: Conversation with Jakob Jakobsen and Ana Teixeira Pinto, moderated by Frida Sandström (Paletten)

Art and culture are exposed to immense challenges due to various populistic agendas. This has an immediate effect on contemporary art and its complex habitat between the local, national and international. When publishing spaces are becoming more restricted in favour of ideological and market-driven communication – there is an urgency for expanding critical conversations, formats and languages. With the utmost integrity, we aspire to modify ways on how to relate to art and the world at large. Through the function of art, aesthetics and the artworld, can we further understand how the development of the democratic nation-state that emerged out of modernity – is deeply rooted in colonialism and capitalism?

2020 was a year dominated as much by uprisings, as the repression of these, a crisis of social reproduction and health, and various forms of nationalist, logistic-economic and quite some socio-physical reconsiderations. Since the early spring, Paletten Art Journal has gathered writers from various perspectives, under the headline “Editorial meeting.” The emphasis on the notion of the ‘editorial’ was first meant to physically gather people in open editorial meetings, to propose, discuss and determine and alternative methods for future work. While these meetings had to be cancelled due to the pandemic, the conversation between editors and invited contributors continued, fuelled by critical reflections on phenomena such as the distribution of resources, concepts of care, a rising wave of neo-fascism, populism and conspiracy theories, and the role of editorial work and writing, in relation to various forms of political organising.

While the initial plan was to use the editorial meeting as a means to extend the scope of a singular or a few editors, making space for unforeseen encounters to result in unforeseen contributions, the physical restrictions dominating the year cancelled this plan. In collaboration with co-editors Patrik Haggren, Matthew Rana and Frida Sandström, local and international writers were invited with an attempt to both broaden a Northern-European centred discussion, and to dive into locally complex cases in the format of a number of exhibitions reviews.

One of the planned editorial meetings was supposed to take place at Mint – whose critical strivings also has been a great source of motivation during the development process of this editorial project. It is, therefore, a joy to also close this chapter at Mint – hopefully not to only make full circle, but to emphasise on future alliances and trajectories. Celebrating the publication of this compilation of texts that the project has resulted in, Frida Sandström meets the contributing writers, Ana Teixeira Pinto and Jakob Jakobsen, to discuss matters of future work: what is to be done, and what are we preparing for?

The resulting texts, recorded conversations and multimedia montages form this year’s attempts to examine practical possibilities of art criticism today. They are available at paletten.net.

Editorial meeting – A Gathering Towards a Critique of the Contemporary was commissioned by, and funded by Regionsamverkan Sydsverige.

Minerva The Miscarriage of the Brain

Join Johanna Hedva for a presentation and discussion on their new book, Minerva: The Miscarriage of the Brain. The event is organised as part of the exhibition A Careful Strike* at Mint. (Due to the current pandemic the exhibition has been postponed until fall 2021).

Minerva the Miscarriage of the Brain collects a decade of work from artist, musician, and author of On Hell, Johanna Hedva. In plays, performances, an encyclopaedia, essays, autohagiography, hypnagogic, and hypnopompic poems – in texts whose bodies drift and delight in form – Minerva tunnels into mysticism, madness, motherhood, and magic. Minerva gets dirty with the mess of gender and genius. She does the labour of sleep and dreams. She odysseys through Los Angeles, shapeshifting in stygian night and waking up to wail in the light.

Walk with banners

Bodies of Care

Kampen om hamnen och logistiken

Luleåbiennalen 2020: Tiden på jorden

Dimen Abdulla, Linnea Axelsson, Chto Delat?, Giorgi Gago Gagoshidze, Elisabete Finger & Manuela Eichner, Aage Gaup, Apostolos Georgiou, Beatrice Gibson, Maria W Horn, Thomas Hämén, Susanna Jablonski, Ingela Johansson, Kapwani Kiwanga, Birgitta Linhart, Hanna Ljungh & Mattias Hållsten, Fathia Mohidin, Santiago Mostyn, Christian Nyampeta, Ingrid Elsa Maria Ogenstedt, Didem Pekün med KHORA, Charlotte Posenenske, Sofia Restorp, Iris Smeds, Augusta Strömberg, Isak Sundström, Svärta (Yngve Baum, Jean Hermanson, Odd Uhrbom), Erik Thörnqvist, Cara Tolmie, Tommy Tommie, Danae Valenza, Ana Vaz, Peter Weiss & Hans Nordenström, Mats Wikström, Måns Wrange, Markus Öhrn

21.11 2020 – 14.2 2021

Norrbotten


Luleåbiennalen sprider sig över den vidsträckta regionen Norrbotten. Den här gången genomförs biennalens utställningar och konsthändelser i Luleå, Boden, Malmberget, Storforsen, Arjeplog och Korpilombolo: i en evakuerad skola, i en kyrka, på ett silvermuseum, i konsthallar, i ett före detta fängelse och på regionens länskonsthall.

Luleåbiennalen är en internationell biennal för samtidskonst, där globala och hyperlokala perspektiv förenas i platsspecifika situationer. Förutom ett tiotal utställningar inkluderar 2020 års upplaga ett turnerande litteraturprogram, dramatik, radio och en online-baserad journal.

Luleåbiennalen 2020 tar grepp om den spekulativa frågan om vad ”realism”, som begrepp, paradigm och konstnärlig ism, skulle kunna betyda idag. De inbjudna konstnärerna berättar genom sina verk om verkligheter relaterade till samhälleliga system: Byråkrati, massmediala logiker och industriell infrastruktur; men de föreslår också inbrott som utmanar och kastar omkull dessa rådande ordningar: genom strejken, psyket, skådespelet, magin och inte minst konsten själv.

Realismens tidsaxel sträcker sig från artonhundratalets andra hälft till nittonhundratalets första. Dess mångsidiga projekt bottnade i en generell vilja att porträttera samhället som det i verkligheten tedde sig i sin råhet, vardaglighet och med de orättvisa system som det innefattar. Realismen framträdde å ena sidan som estetisk konvention men framförallt vad beträffar de nya motivvärldar som nu uppkom inom konsten. Det realistiska projektet företräddes inledningsvis av en intellektuell borgarklass men kom senare också att involvera konst och litteratur där arbetarklassen tog plats som agens och tema, denna senare period med påfallande politisk udd som ofta benämns som social realism eller socialistisk realism.

När vi nu blickar tillbaka mot realismens tradition och placerar den i en urartad samtid, är det utan fasta tyglar eller skyldigheter gentemot historien. Vad vi återbesöker är en konstnärlig ambition: att försöka få världen att framträda som hel. I detta konstnärliga arbete uppdagas ett mod besläktat med galenskap. En hämningslös akt som innebär att ge sig i kast med det omöjliga – att foga ihop en splittrad värld och ge den mening. I små och stora exempel tecknar biennalens konstnärer perspektiv på egna ordningar av världen.

Den realism som gestaltas på Luleåbiennalens olika scener rör sig ofta långt bort från en avbildande eller dokumentär tradition. Istället framträder verkligheten i verken som ett slags teater, iscensatt, besjungen, förfrämligad och inte sällan helt absurd. Kanske kan dessa skådespel hjälpa oss att ompröva realismens innebörd och vår faktiska agens – under vår tid på jorden.

Karin Bähler Lavér, Emily Fahlén och Asrin Haidari,
curatorer Luleåbiennalen 2020

Läs mer på biennalens hemsida

Upplopp är att älska vår överlevnad

The struggle over history is the struggle for life, recognition and reparation. The conditions for an independent historical narrative are a recurring issue within the history of different movements. Which narratives are given a voice, which are suppressed? How is the ongoing struggle over history expressed today in different contexts? Participants: Judith Kiros, Stefano Harney och Fred Moten.

Follow the conversation online via Mint’s facebook page