För första gången i Sverige presenteras Wael Shawkys episka videotrilogi Cabaret Crusades som inkluderar The Horror Show Files (2010); The Path to Cairo (2012) och The Secrets of Karbala (2015). Med hjälp av 200 åriga marionettdockor och skräddartillverkade keramiska figurer skapas ett suggestivt drama om korstågen berättat från ett arabiskt perspektiv. Triologin är inspirerad av den libanesiska historikern Amin Maaloufs verk Crusades Through Arab Eyes (1983). Utställningen tar plats i en före detta butikslokal i Skärholmen centrum, på inbjudan av kulturföreningen Folk.
Utställningen presenterades i samband med Emanuel Almborgs disputation vid Kungl. konsthögskolan med det konstnärliga forskningsprojektet Den utopiska bildens pedagogik. Huvuddelen i doktorandprojektet är de tre filmverken Acorn, The Nth Degree och Talking Hands, som på Mint för första gången visades tillsammans.
Switchers, Acorn, 2021. Installation shot. Scenography by Ksenia Pedan. Photo by Johan Österholm.
Switchers, Acorn, 2021. Installation shot. Scenography by Ksenia Pedan. Photo by Johan Österholm.
Emanuel Almborg, Talking Hands, 2016. Installation shot. Photo by Johan Österholm.
Emanuel Almborg, Talking Hands, 2016. Installation shot. Photo by Johan Österholm.
Emanuel Almborg, The Nth Degree, 2018. Installation shot. Photo by Johan Österholm.
Almborg intresserar sig för kommunistisk pedagogik, revolutionär psykologi, fiktion och drama som verktyg, spekulativa och förlorade framtider; ämnen och metoder som på olika sätt behandlas i de tre filmverken. Om vi utgår ifrån att vi är i behov av nya ”utopiska” politiska och kollektiva visioner och händelseförlopp, vilken är då bildkonstens uppgift? Med hjälp av psykologen Lev Vygotsky, filosofen Evald Ilyenkov, teaterdirektören Konstantin Stanislavski, den revolutionäre psykiatriken Franz Fanon och science fiction-författaren Octavia Butler, utforskas konstfilmens potential till bildning, motstånd och jämlikhet.
Mint presenterar En omsorgsfull strejk*, en grupputställning som tar avstamp i plåtslagaren, musikern och konstnären Ruben Nilsons (1893–1971) monumentala målning Arbetarrörelsens historia, permanent installerad på ABF Stockholm. Nilson arbetade med verket under en tioårsperiod omkring år 1940. Liksom med många arbetarkonstverk står den kollektiva kampen i centrum i Ruben Nilsons målning, ett nödvändigt svar på exploatering och svåra levnadsförhållanden.
Utställningen följer Nilsons verk både i ambition och utmaning: Vad innebär det att återge enrörelses historia? Vilka roller har konsten haft i kollektiva kamper och genom vilka uttryck? Och hur samspelar konsten med dagens rörelser? De specifika kamper och de historier som ligger till grund för Nilsons komposition av sammanflätade visuella narrativ, strukturerade genom synliga överlappande snitt, utgör det curatoriella ramverket för utställningen. Historiska kopplingar till dagens verklighet ställs i relation till det som saknas inom verkets ram – de berättelser och erfarenheter som utelämnats i etablerandet av gängse arbetarhistoria.
Bella Rune. Photo by Johan Österholm.
Behzad Khosravi Noori. Photo by Johan Österholm.
Behzad Khosravi Noori. Photo by Johan Österholm.
Diana Agunbiade-Kolawole & Iris Smeds. Photo by Johan Österholm.
Iris Smeds. Photo by Johan Österholm.
Diana Agunbiade-Kolawole. Photo by Johan Österholm.
Katarina Pirak Sikku. Photo by Johan Österholm.
Ingela Johansson & Gudrun Olsson. Photo by Johan Österholm.
Hanni Kamaly. Photo by Johan Österholm.
Patrick Kretchek. Photo by Johan Österholm.
Henrik Andersson. Photo by Johan Österholm.
Henrik Andersson. Photo by Johan Österholm.
Minus Miele. Photo by Johan Österholm.
Hito Steyerl & Problem Collective. Photo by Johan Österholm.
Salad Hilowle. Photo by Johan Österholm.
Ingela Johansson. Photo by Johan Österholm.
Dora García. Photo by Johan Österholm.
Harun Farocki. Photo by Johan Österholm.
En omsorgsfull strejk* är en utställning och ett medföljande samtalsprogram (som föregick utställningen under hösten 2020) där svensk arbetarkonst möter samtida svenska och internationella verk. De sociala rörelsernas form och historia diskuteras med verk situerade i erfarenheter av migration, omsorg, arbete och kamp. Genom sång, poesi, litteratur och bildkonst görs centrala historiska händelser och frågor synliga i ett samtal om vår samtid. Hur kan vi minnas och vad bör göras för att vinna framtiden åter?
*Precarias a la deriva, 2005. Utställningen lånar sin titel från det militanta feministiska kollektivet Precarias a la deriva (Prekära kvinnor på drift). Kollektivet formades i Madrid 2002 som en reaktion på den mansdominerade fackrörelsen som under denna period organiserade en generalstrejk som svar på försämringar i arbetsrätten i Spanien. Precarias a la Deriva ville visa på de utmaningar många ställs inför när det gäller deltagande i politisk handling såsom strejker, utifrån en realitet av arbetslöshet, osäkra anställningar och oavlönat reproduktivt arbete. De ville skapa ett situerat narrativ kring de generella tendenser mot prekarisering de upplevde och undersöka sätt att göra uppror och motstånd i vardagen. – Precarias a la deriva, Una huelga de mucho cuidado (Cuatro hipótesis), 2005.
Curator: Michele Masucci
Med stöd av Arbetarrörelsens kulturfond, Kulturrådet, Stockholms stad och ABF Stockholm.
I Scène d’Amour presenteras Nadia Hebsons mångsidiga konstnärskap för första gången i en svensk kontext. I en multidisciplinär utställning tar vi del av Hebsons pågående arbete som på intiutiva sätt återgriper på äldre generationers konstnärskap. Med utgångspunkt i ett begär efter att beakta alternativa målerihistorier i samtiden har Hebson under det senaste decenniet utvecklat en distinkt och idiosynkratisk arbetsmetod som låter rollen som konstnär, teoretiker och curator smälta samman – genom konstellationer av objekt, kläder, målningar, prints och text tänker hon genom arvet av äldre kamrater samtidigt som Hebsons egna subjektiva uttryck görs synligt.
I utställningen presenteras Hebsons arbete sida vid sida med den svenska målaren, skribenten och radikala anarkafeministen Monica Sjöö (f.1931 Härnösand d.2005 Bristol). Mötet utgår ifrån Hebsons nuvarande livssituation som nybliven mamma, genom denna ingång söker hon dialog med Sjöös konstnärskap i vilket den intima relationen mellan måleri, grafisk design, aktivism och matriarkal teorivärld såväl som en tidig introduktion till “gudinne-feminismen” förhandlas. Scène d’Amour fungerar på så vis både som en introduktion till Sjöös konstnärskap men också som en uppmärksam studie kanaliserad genom Hebsons personliga tolkning av hennes verk.
Nadia Hebson, Joy, 2021 & Monica Sjö, God Giving Birth, 1968. Photo by Johan Österholm.
Monica Sjö, God Giving Birth, 1968. Photo by Johan Österholm.
Nadia Hebson, Joy, 2021. Photo by Johan Österholm.
Portrait, (Monica Sjöö), 1977, 12.06 min., dir. Jane Jackson & Nadia Hebson, Fertility Complex, 2021. Photo by Johan Österholm
Nadia Hebson, Fertility Complex, 2021. Photo by Johan Österholm
Nadia Hebson, The Conditions, 2019 & Monica Sjöö, Aspects of The Great Mother, 1971
Nadia Hebson, Scène d’Amour, installation shot.
Nadia Hebson, The Conditions (Yves Saint Laurent, 1976), 2019-20. & Joy, 2021. Photo by Johan Österholm.
Nadia Hebson, The Conditions (Yves Saint Laurent, 1976), 2019-20. Photo by Johan Österholm.
Nadia Hebson, Autoritratto, 2019. Photo by Johan Österholm.
Parallellt med utställningen bjuder Hebson in konstnärer, konsthistoriker, curatorer, vänner och kollegor att tillsammans reflektera och svara mot Sjöös konstnärskap i formen av en serie publika samtal och en filmvisning. Under utställningens gång kommer Hebson också att producera nya verk och textarbeten som svar på denna koncenterade tid av utbyte och begrundande, under våren kommer de sporadiskt installeras upp i Mints gallerirum.
Nadia Hebson är en brittisk konstnär och pedagog baserad i Stockholm. I sin praktik använder hon måleri, objekt, storskaliga tryck, kläder och text för att utforska verk och biografier av äldre kollegors konstnärskap såsom den amerikanska målaren Christina Ramberg, de brittiska målarna Winifred Knights och Marion Adnams och senast Dora Gordine som en del av Dorich House Museum Studio Residency, på Kingston University i London. Utställningar och produktioner av verk har bl a visats på Gravidty & Parity &, Hatton Gallery, Newcastle upon Tyne; one on one: on skills, The Contemporary Art Museum of Estonia, EKKM, Tallinn; I See You Man, Gallery Celine, Glasgow; Alpha Adieu, Museum of Contemporary Art Antwerp and Choreography, Arcade, London. 2014 publicerade hon tillsammans med AND Public MODA WK: Work in response to the paintings, drawings, correspondence, clothing and interior design of Winifred Knights (an expanded legacy). Tillsammans med Hana Leaper organiserade hon 2017 konferensen Making Women’s Art Matter, på Paul Mellon Centre i London. Nadia Hebson undervisar på Kungliga konsthögskolan i Stockholm.
Tack till Museum Anna Nordlander och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek
24.4.21 Thinking about Monica: Monica Sjöö, an introduction
Ett samtal med Dr Sue Tate och Mariana Vodovosoff, båda del av Monica Sjöö Curatorial Collective, och Jane Jackson, regissör av Portrait (Monica Sjöö), 1977, modererat av Nadia Hebson del av utställningen Scène d’Amour.
Detta var det första av tre diskursiva evenemang som kommer att utforska den svenska målaren, författaren och radikala ekofeministen Monica Sjöös liv och arbete, samt samtida konstnärer, curatorer och konsthistorikers pågående konstnärliga rekupereringsprojekt. Hur kan vi kritiskt utforska komplexiteten i historiska personers liv och arbete samtidigt som vi undviker hagiografiska läsningar? Dessa evenemang arrangeras av Mint och är en del av Hebsons pågående forskningsprojekt Destroy She Said och realiseras med stöd från Kungliga konsthögskolan i Stockholm.
1.5.21 Thinking about Monica with Lina Bjerneld, Helena Lund Ek, Alisa Margolis, Raksha Patel & Nadia Hebson
Artists Lina Bjerneld, Helena Lund Ek, Alisa Margolis, Raksha Patel and Nadia Hebson, whose practices all centre around Painting, came together on May 1 for an informal discussion to consider in company the legacy of Monica Sjöö. The conversation ranged from shared experiences of their respective art educations in Scandinavia, the US and the U.K., personal readings of Monica Sjöö’s paintings, posters and manifestos and their current reception, archiving, misrepresentation, alternative Painting herstories and reflections on the ever expanding project of artistic recuperation.
This is the second conversation in the three part programme Thinking About Monica, which accompanies the exhibition Scène d’Amour at Mint and has been realised through the support of the Royal Institute of Art Stockholm’s artistic research fund as part of the research project Destroy She Said.
