Minneskonsert för Catherine Christer Hennix (1948-2023)

26.1 2025, 14:00 – sen kväll (besökare kommer och går som de vill)
Zäta-salen, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm
Evenemanget är gratis, vänligen OSA här

Blank Forms, Vassa Tassar och Mint presenterar en heldags minneskonsert för att hedra konstnären, kompositören, matematikern och poeten Catherine Christer Hennix (1948–2023) storslagna liv och konstnärskap. Lite drygt ett år efter Hennix bortgång, ger detta program en unik chans för vänner och nya och gamla beundrare att ta del av hennes sista storskaliga ljudverk – Kamigaku. På scen möter vi medlemmarna i Hennix ensemble – Ellen Arkbro, Mattias Hållsten, Marcus Pal, Susana Santos Silva och Amedeo Maria Schwaller.

Catherine Christer Hennix föddes 1948 i Stockholm. I hennes unga år var hon verksam som jazztrummis och en frekvent besökare på 1960-talets jazzklubb Gyllene cirkeln i ABF-huset. Hennix var också en tidig medlem i Stockholms Elektronmusikstudion (EMS), där hon komponerade datorgenererad och elektronisk musik. Hon studerade lingvistik och filosofi vid Stockholms universitet innan hon bestämde sig för att fokusera på matematik, en disciplin inom vilken hon skulle fortsätta att arbeta i många decennier. 

Som ljudkonstnär, musiker och kompositör var Hennix en del av den minimalistiska downtown-skolan i New York och samarbetade med några av dess nyckelpersoner, bland andra Henry Flynt och La Monte Young. Influerad av sina studier med Pandit Pran Nath, en mästare inom Kirana-traditionen av klassisk Hindustani-musik, och de kontemplativa metoder som han förmedlade, producerade Hennix  en stor mängd ljudverk, inklusive sinusvågskompositioner, soloverk för tambura och för keyboard, liksom ensembleverk – arbeten som alla strävade mot det harmoniska ljudets gudomliga uttryck. 

1976 gjorde Hennix separatutställningen Topos and Adjoints på Moderna Museet i Stockholm, här presenterade hon stålskulpturer, sinusvågor, målningar, projektioner och texter – och framförde sina kompositioner som en del av Brouwer’s Lattice, en tio dagar lång festival för ny musik som hon organiserade tillsammans med curatorn Ulf Linde. Hon återvände därefter till New York för att undervisa i matematik och datavetenskap vid SUNY New Paltz 1978–79 och stannade kvar i delstaten under en stor del av det kommande decenniet. Samtidigt fortsatte hon att ställa ut sina verk i grupputställningar runt om i Europa och USA. År 2000 tilldelades Hennix Centenary Prize Fellow Award av Clay Mathematics Institute för sitt samarbete med den rysk-amerikanske poeten och matematikern Alexander Esenin-Volpin. Omkring 2003 började hon återigen att komponera datorgenererad musik och några år senare tog hon för första gången på flera decennier på sig rollen som bandledare och började att spela tillsammans med Hilary Jeffery, James Fulkerson och en tidig version av Chora(s)san Time-Court Mirage. År 2018 presenterade Stedelijk Museum i Amsterdam Catherine Christer Hennix: Traversée du Fantasme, hennes första institutionella soloutställning, medan Empty Gallery i Hong Kong visade Thresholds of Perception, med en stor översikt av hennes verk. Hennix arbetade i nära samarbete med New York organisationen Blank Forms, de har bl a gett ut en LP med hennes tolkning av Karlheinz Stockhausens Unbegrenzt från 1974 (2020), Deontic Miracles Selections from 100 Models of Hegikan Roku (2019), Selected Early Keyboard Works (2018) och två publikationer med samlade skrifter om hennes liv och verk: Poësy Matters and Other Matters (2018). Hennix var under sina sista år i livet bosatt i Istanbul, där hon studerade klassisk arabisk och turkisk maqam.

Programmet genomförs med stöd av Statens Kulturråd, Stockholms stad och Sundéns konststiftelse, i samarbete med ABF Stockholm och Elektronmusikstudion (EMS).

LOVE TEST: Cruising for a Bruising

Med utgångspunkt i ett livslångt kreativt utbyte, sätter Rosa Aiello och Dylan Aiello samman film med performance och iscensätter den hala dynamik som uppstår när kärlekens gränser testas, genom uppmärksamhetssökande och maktspel. Performancet byggs upp med hjälp av korta komiska rutiner – ”Lazzi” – ett grepp hämtat från Commedia dell’Arte, vars funktion är att skapa avstickare för att liva upp handlingen. Dessa används här för att destabilisera de invanda roller som vi tar oss an i våra liv – som vänner, familj, professionella och älskare.

LOVE TEST: Cruising for a Bruising sätter strålkastarljus på lusten att handla, att kontrollera och att få något att hända. Det är en varieté, ett extatiskt samtal, en roadtrip och en serie avbrott, som ställer frågan: “Vem bestämmer?” Den bakom kameran, den framför publiken, den som kör, eller den som tittar på?

LOVE TEST: Cruising for a Bruising producerades för första gången av Anorak e.V och hade premiär i Green House, Berlin i maj 2023.

Med stöd av Canada Council for the Arts och Hessische Kulturstiftung

LOVE TEST: Cruising for a Bruising, September 2024. Foto: Johan Österholm.
LOVE TEST: Cruising for a Bruising, September 2024. Foto: Johan Österholm.
LOVE TEST: Cruising for a Bruising, September 2024. Foto: Johan Österholm..
LOVE TEST: Cruising for a Bruising, September 2024. Foto: Johan Österholm.
LOVE TEST: Cruising for a Bruising, September 2024. Foto: Johan Österholm.
LOVE TEST: Cruising for a Bruising, September 2024. Foto: Johan Österholm.

LOVE TEST: P.O.V.

Utställning: LOVE TEST: P.O.V.  
19.9 – 27.10, 2024
Mint, Sveavägen 41, Stockholm

LOVE TEST: P.O.V. är en nyproducerad utställning av Rosa Aiello och Dylan Aiello – Scenen är en skalle. Kameran är ett hål. Kroppen har minst nio –  I utställningen experimenterar konstnärerna med blickens funktion och kontroll och förkroppsligandet av olika synvinklar. I centrum står videoverket Povera Noi som spelades in i deras familjs lilla samhälle, Lamezia Terme i Kalabrien, i april 2024. Fem män i grannskapet bär tre kroppskameror i polisstil. Ett ljud tränger igenom väggen och skvallrar om att något sker på andra sidan, en bild förändras när du skiftar position.

Rosa Aiello & Dylan Aiello, Povera Noi, 2024. Installationsbild. Foto: Johan Österholm.
Rosa Aiello & Dylan Aiello, Povera Noi, 2024. Stillbild.
Rosa Aiello & Dylan Aiello, Our Relations Too, 2024. Installationsbild. Foto: Johan Österholm.
Rosa Aiello & Dylan Aiello, HEAD, 2024. Stillbild.
Rosa Aiello & Dylan Aiello, Our Relations, 2024. Installationsbild. Foto: Johan Österholm.
Rosa Aiello & Dylan Aiello, Our Relations, 2024. Installationsbild. Foto: Johan Österholm.
Rosa Aiello & Dylan Aiello, SKULL, 2024. Installationsbild. Foto: Johan Österholm.
Rosa Aiello & Dylan Aiello, SKULL, 2024. Installationsbild. Foto: Johan Österholm.
Rosa Aiello & Dylan Aiello, SKULL, 2024. Installationsbild. Foto: Johan Österholm.

Rosa Aiello är en italiensk-kanadensisk konstnär, filmskapare och skribent baserad i Berlin. Hon arbetar i en rad olika stilar från animation till dokumentärt collage och filmiska berättelser, såväl som i arkitektoniska installationer och i fotografi. Med ett experimentellt tillvägagångssätt utgår hon från det som finns till hands, i sitt hem, i sina relationer, och andra välbekanta sammanhang. Hon är intresserad av strukturers beskaffenhet; både sociala konstruktioner, som familjen, och den faktiska byggda världen, som arkitektur och städers infrastruktur. Hennes verk har visats på ett flertal internationella konstinstitutioner, däribland Fridericianum, Centre Pompidou, Kunsthalle Zurich, Pirelli Hangar Bicocca, ICA London, Anorak e.V, Kevin Space, Cittipunkt och Sculpture Center.

Dylan Aiello är en italiensk-kanadensisk skådespelare och performancekonstnär baserad i London. Han arbetar med fysisk improvisation och flow-state kompositionstekniker med inspiration från Commedia Dell’Arte, animal transformation, Rudolph Laban, Grotwoski och kroppslig mim. Han har studerat vid RADAs MA Theatre Lab och har arbetat med verk som visats på Transmission Gallery, CBC Gem, Emily Harvey Foundation, Berghain Main Stage, Berliner Philharmonie Kammermusiksaal, Edinburgh Fringe Festival, Bloomsbury Festival, Soho Theatre London, bland andra. Aiello har samarbetat med regissörer som Euripides Laskaridis, Lesley Ewen och Juri Nael. Att skapa gemenskaper och leda workshops är en av de centrala delarna av Dylans konstnärliga praktik.

Utställningen stöds av Canada Council for the Arts

Vad som helst händer här

Beatrice Gibson
Britt-Ingrid Persson (BIP)

9.9 – 8.10 2022

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


I rummet ligger två ägg som vilar i ett näste. På samma plats utspelar sig ett drama. Det berättas genom ett drömlikt montage med en pudel, en skönhetsdrottning och två systrar som inte är systrar i rollerna. Här på denna plats som är utställningen dubbleras händelser och ting. Pregnanta skeenden utan förlösning. Vad som helst skulle kunna hända här. Det finns en väntan och en oro i luften. 

Utställningen Vad som helst händer här inkluderar den uppmärksammade filmen Deux sœurs qui ne sont pas sœurs (Two Sisters Who Are Not Sisters), 2019, av den brittiska konstnären Beatrice Gibsons (f. 1978 London) och skulpturer av Britt-Ingrid Persson BIP (f. 1938 Stensele).

Britt-Ingrid Persson (BIP), Äggets och stråets minne (The Memory of the Egg and the Straw), 1991
Britt-Ingrid Persson (BIP), Äggets och stråets minne (The Memory of the Egg and the Straw), 1991
Britt-Ingrid Persson (BIP), Den begränsade ljusskretsen (The Limited Circle of Light), 1991
Beatrice Gibson, Deux sœurs qui ne sont pas sœurs, 2019. Installation image
Anything Happens Here, installation view