Vård och Värde: En diskussion

Eventet hålls på svenska.
Alla välkomna! Fri entré!

Häng med på ett kollektivt samtal om krav på förändring av villkoren för omsorgsarbete i Sverige. Diskussionen utgår från berättelserna och intervjuerna i Vård och Värdes tre tidningar, och bjuder in beslutsfattare och politiker att svara på hur dessa kommer att föras vidare på den politiska arenan.

Eventet inleds med presentationer från Sonja Höök, Gunilla Lundahl, Martin Nordström och Palle Storm om några av de mest pressande frågorna inom äldrevården idag, följt av en gemensam diskussion som fokuserar på hur vi kan förändra dagens äldrevård för bättre arbetsförhållanden och villkor för äldreomsorgspersonalen och omsorgsmottagarna.

Det bjuds på fika och efter diskussionen finns det möjlighet att se den pågående utställningen på Konsthall C, som har sin utgångspunkt i tidningen Vård och Värde.

Sonja Höök har arbetat inom vården i över 20 år, mestadels inom äldrevården. Höök är del av kollektivet SBAR som verkar för bättre arbetsförhållanden för omsorgsarbete. Höök bidrog till det tredje numret av Vård och Värde med en text och en kopia av hennes jobbschema som visar på de orealistiska och orättvisa förutsättningar som ges omsorgspersonal, förutsättningar som skapar osäkra arbetsmiljöer och utbrända omsorgsarbetare.

Gunilla Lundahl är skribent och kritiker med fokus på arkitektur, design och konst. Hon är en av initiativtagarna bakom kvinnokollektivet BIG (Bo i gemenskap) som sedan 1970-talet har undersökt kollektiva boendealternativ och processer. Lundahl har publicerat en rad böcker, däribland Leken och allvaret (2017) om designerna Ulla och John Kandells praktiker och Karaktär och känsla (2001) som avhandlar ett århundrade av svensk folkkonst. Lundahl lever och verkar i Stockholm.

Martin Nordström är konstnär och undersköterska baserad i Stockholm och Södra Vi i Småland. I slutet av 1980-talet påbörjade han sin konstnärsutbildning på Högskolan för Film och Fotografi parallellt med att han utbildade sig till undersköterska. Yrkesidentiteten har för Nordström alltid varit både undersköterskans och konstnärens, men sedan 2021 även vårdlärarens. Under de senaste 15 åren har Nordström konstnärligt intresserat sig för maktstrukturer i områden där döden är påtagligt närvarande – i det kommunala äldreboendet, i psykiatrin i landstingsvården eller bland svenska fredsbevarande trupper i Kongo.

Palle Storm är socionom och forskare vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. I sin forskning har han särskilt fokuserat sig på betydelser av kön och hudfärg i äldreomsorgen, både ur ett nationellt och internationellt perspektiv. Inspirationen till hans forskning bygger på egen erfarenhet av att vara rasialiserad och ha arbetat många år inom äldreomsorgen

Vård och Värde är ett kollektivt projekt av och med vård- och kulturarbetare i samarbete med konstinstitutionerna Konsthall C, MINT och Kalmar konstmuseum med stöd av Kulturbryggan.

Rörelsemönster

Chiara Bugatti

9.6 – 18.6 2022

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


Curator: Ingrid Svahn (Internationella Curatorprogrammet, Stockholms universitet)

I utställningen Rörelsemönster utforskas mötet mellan kroppen och monumentet, det sköra och det eviga, rörelse och stillhet, historia och minne.

Rörelsemönster kan vara något djupt personligt, unika för var och en. De går att betrakta från håll – mänsklig aktivitet som punkter på en satellitbild från ovan. De går att urskilja genom historien – hur pendeln slår fram och tillbaka. De återfinns i material – genom sedimentationsprocesser kan marmor berätta vad som sakta har skapats under lång tid. 

I sitt konstnärskap utforskar Chiara Bugatti material som verkar ha förlorat sin huvudfunktion. Genom tre verk av skulptur, installation och video undersöker hon materialens minne, historiska associationer och narrativa möjligheter, som att låta marmor brytas ner för att sedan återuppstå i förgängliga rumsinstallationer, eller till synes eviga former. Plötslig yttre påverkan, eller långsamma nedbrytningsprocesser, synliggör det fragila och tillfälliga i det beständiga och fasta, när mänsklig rörelse sätts i relation till monumental stillhet. Ett av verken i utställningen är gjort i samarbete med konstnären Sebastian Moske och koreografen Alessandro Giaquinto.

Chiara Bugatti (f. 1991, Lecco, Italien) är bildkonstnär baserad i Stockholm. Bugatti har en BFA från Konsthögskolan i Venedig (IT, 2014), en MFA från Umeå Konsthögskolan (SE, 2016) och en Postmaster från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm (SE, 2021). Hon har nyligen varit del av det internationella residensprogrammet vid IASPIS (SE) och hon var stipendiat på Akademie Schloss Solitude i Stuttgart (DE, 2020). Hon är en del av den pågående utställningen Släpljus på Carl Eldhs ateljémuseum, samt den 15e Trienniale Kleinplastik Fellbach i Tyskland. Hennes konst har ställts ut på institutioner runt om i Europa. 

Sebastian Moske är en konstnär baserad i Berlin, som efter att ha arbetat inom teatern, studerade konst under Rosa Barba vid HfK i Bremen (DE, 2021). Han var del av det internationella residensprogrammet vid IASPIS i Malmö (SE, 2021). Alessandro Giaquinto är dansare och koreograf baserad i Stuttgart. 2016 anslöt han sig till Stuttgart Ballet efter att ha avslutat sin utbildning vid John Cranko Schule.

Ingrid Svahn är frilansande curator och student vid Curatorprogrammet, internationellt masterprogram vid Stockholms universitet. Den här utställningen är en del av hennes examensarbete, och möjliggörs med stöd av Mint  och Stockholms universitet.

Ljusdesign av Seth Margolies, grafisk design av Julian Redaelli.

Tack till Studio Pica för lån av installationsmaterial.

Foto av Johan Österholm.

Eddie Figge, rymden och konsten

Onsdag 11 maj kl 18:00 bjuder Mint in till ett publikt samtal med konsthistorikern och kritikern Olle Granath om Eddie Figges (1904–2003) säregna konstnärskap.

I utställningen Rymdrummet på Mint visas just nu ett tiotal av Eddie Figges rymdstudier tillkomna mellan åren 1972–2000.

Eddie Figge (1904–2003 Stockholm) var konstnär och poet, nydanande inom det moderna måleriet i Sverige. Efter att ha arbetat vid teatern och baletten inledde hon under en senare del av livet sin konstnärliga bana. Under 1950-talet fann hon sitt språk genom det informella måleriet med en motivvärld som kretsade kring ljuset, mörkret och rymden. Hennes stil präglades av en stark färgkänsla, rörelse och rytm. Hon fann inspiration i rymdfärder, kvantfysik och vetenskapens poetiska dimensioner.

Olle Granath (f. 1940) är konsthistoriker, kritiker och författare. Han följde Eddie Figge genom hela hennes karriär, från genombrottet på 1960-talet till Figges sista utställning i livet, 99 år gammal. Han har gjort flera utställningar med henne på bl a Moderna museet, Nationalmuseum och Biennalen i São Paulo. Granath var konstkritiker i Dagens Nyheter 1964–1979, chefredaktör och ansvarig utgivare för Konstrevy 1965–1968. Åren 1980-1989 var han chef för Moderna Museet och 1989-2001 överintendent och chef för Nationalmuseum.Samtalet tar plats i utställningen. På svenska.

Under kvällen är det även möjligt att se verken som är till salu i vår försäljning av konstverk i solidaritet med ukrainska kulturarbetare och konstnärer. Läs mer här.

Rymdrummet

Agnieszka Polska
Eddie Figge

21.4 – 18.6 2022

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


I Rymdrummet möts två konstnärskap som ger sig i kast med fysiken och gravitationens poesi. Genom måleri respektive animation undersöks en estetik kopplat till det tyngdlösa tillståndet, rörelsen och en omvälvande föränderlighet. 

Eddie Figge, Rymdsyner, 1972
Eddie Figge, Farväl Voyager II, 1989
Eddie Figge, Rymdsyner, 1972 & Agnieszka Polska, The Happiest Thought, 2019
Eddie Figge, Rymden, 1980 & Agnieszka Polska, The Happiest Thought, 2019
Eddie Figge, Space Station, 2000
Eddie Figge, Space Station, 2000
Rymdrummet, installation shot
Eddie Figge, Intelligent Life in the Universe, 1983

Eddie Figge (1904–2003 Stockholm) var konstnär och poet, nydanande inom det det moderna måleriet i Sverige. Efter att ha arbetat vid teatern och baletten inledde hon under en senare del av livet sin konstnärliga bana. Under 1950-talet fann hon sitt språk genom det informella måleriet med en motivvärld som kretsade kring ljuset, mörkret och rymden. Hennes stil präglades av en stark färgkänsla, rörelse och rytm. Hon fann inspiration i rymdfärder, kvantfysik och vetenskapens poetiska dimensioner.  Eddie Figge fick sitt genombrott på Galerie Blanche 1961, och hade under 1980- och 90-talet flera stora museiutställningar. 1989 deltog Figge i Sao Paulo Biennalen med ett urval av sina rymdmålningar. Den sista stora separatutställningen med Eddie Figge visades på Liljevalchs konsthall i Stockholm 2003. Figge finns representerad bland annat vid Moderna Museet, Musée d’Art Moderne i Paris och Skissernas museum i Lund. 

Agnieszka Polska (f. 1985 i Lublin, Polen) är konstnär baserad i Berlin och Aten. Med en särpräglad estetik arbetar hon med video, animation och fotografi, ofta med hjälp av arkiv- eller genrebilder som kombineras med animation. Verken visar ofta på ett undantagstillstånd som tar sin utgångspunkt i vår tids politiska och sociala situation. Men istället för att moralistiskt referera till specifika frågor såsom klimatkrisen eller en växande nationalism, fokuserar konstnären på att skapa en absorberande upplevelse för publiken. Som en distanserad men förförd betraktare fängslas du av de händelserna som utspelar sig framför dina ögon. Genom det försjunka tillståndet laddas Polskas filmer med ett politiskt subversivt potential. Polskas verk har visats världen över bland annat på New Museum och MoMA i New York, Centre Pompidou i Paris, Tate Modern i London, och Hamburger Bahnhof i Berlin. Polska har också deltagit i den 57:e Venedigbiennalen, 11:e Gwangjubiennalen, 19:e Sydneybiennalen och 13:e Istanbulbiennalen. 

Utställningen genomförs med stöd från Kulturrådet, Stockholms stad och Region Stockholm

framför vid under

Cecilia Edefalk
Flaka Haliti
Gordon Matta-Clark
Iris Smeds
Jörgen Gassilewski
Ksenia Pedan
Thea Ekström

9.6 – 18.6 2022

Varbergs konsthall, Engelbrektsgatan 7, Varberg


Det vilade något kusligt över Thea Ekströms ateljé på Brunnsgatan i Stockholm: en dag öppnade sig en spricka i väggen som orsakade konstnären oro. Men hon fann en lösning på problemet genom att själv måla en spricka på en masonitskiva och hänga den framför den befintliga. Ekströms egen spricka öppnade sig mot himlens blå – fantasins målning rådde bot på verkligheten och dolde den.

Ekströms spricka är tongivande för denna grupputställning i vilken verken har gemensamt att de fungerar som ett slags scenografier, utställda i rum där de både förhåller sig till den omgivande verkligheten och påverkar den. Som fysiska ting och håligheter placerar sig konsten under havets yta, på himlens fond, mellan väggar och i belägringen av ett övergivet köpcentrum. I viss mån förvandlar dessa konstnärliga ockupationer den givna miljöns karaktär. Men illusionen är aldrig fullständig och förvandlingen är aldrig total, mötet mellan två världar tillåts skarva.

installation shot
installation shot
installation shot
Cecilia Edefalk, Ultramarina (still), 1984
Gordon Matta Clark, Day's End (still), 1975
Iris Smeds, The Zombie Function, 2021
Ksenia Pedan, Meditations on living in the present, 2022

I utställningen framför vid under möter vi konstnärer från olika generationer och bakgrunder, födda mellan år 1920 och 1986. I deras verk utgör det fysiska och det poetiska två delar av samma helhet, liksom det rumsliga och det mänskliga. Här presenteras den nyproducerade installationen Meditations on living in the present (2022) av Ksenia Pedan där ett klaustrofobiskt drama utspelas mellan resta väggar. Jörgen Gassilewski har skrivit Bollen och ett bollen och tu bollen och tre (2022), ett tredelat poetiskt verk specifikt för utställningens rum. I Iris Smeds kombinerade scenografi och performance The Zombie Function (2021) utgörs ramverket av en övergiven foodcourt som intagits av en grupp skådespelare i jakt på alternativa familjebildningar, och i Cecilia Edefalks film Ultramarina (1984) sänks vi ner under havets yta tillsammans med målningar och andra objekt. Thea Ekström ristar en spricka mot himlen, Flaka Haliti tecknar i fotoserien I See a Face, Do you See a Face. (2014) tio ansikten på himlen och Gordon Matta–Clark skär i Day’s End (1975) ut en öppning mot himlen så att solen strålar in genom det förfallna magasinhusets fasad. 

Scrounge of the State

Welcome to Mint for another opportunity to see the performance lecture Scrounge of the State (2020) by Hanni Kamaly, part of the ongoing exhibition A Careful Strike*! Scrounge of the State is based on a series of articles known as the Pass-Skandalerna, (The Passport Scandals) written in 1921 by the Swedish communist politician Otto Grimlund. The lecture traces and retells the stories of communists Willi Münzenberg and Nathan Chabrow, among others – both arrested and expelled from Sweden during the interwar years of the 1920s. After his return to the USA, Chabrow was interrogated as a consequence of the Red Scare by J. Edgar Hoover, head of the FBI. Münzenberg was a key figure in the League Against Imperialism and Colonial Oppression, a transnational organisation of political activists. At the same time, major figures in German National Socialism such as Wolfgang Kapp and Erich Ludendorff, who had been and would be involved in the failed coup d’état in collaboration with Adolf Hitler, also sought asylum in Sweden. Kapp and Ludendorff received much better treatment from the Swedish authorities than Chabrow and Münzenberg.

Cabaret Crusades

För första gången i Sverige presenteras Wael Shawkys episka videotrilogi Cabaret Crusades som inkluderar The Horror Show Files (2010); The Path to Cairo (2012) och The Secrets of Karbala (2015). Med hjälp av 200 åriga marionettdockor och skräddartillverkade keramiska figurer skapas ett suggestivt drama om korstågen berättat från ett arabiskt perspektiv. Triologin är inspirerad av den libanesiska historikern Amin Maaloufs verk Crusades Through Arab Eyes (1983). Utställningen tar plats i en före detta butikslokal i Skärholmen centrum, på inbjudan av kulturföreningen Folk. 

Wael Shawky, Secrets of Karbala (still), 2015
Wael Shawky, Secrets of Karbala (still), 2015
Wael Shawky, The Horror Show File (still), 2010
Wael Shawky, The Horror Show File (still), 2010
Wael Shawky, The Path to Cairo (still), 2012

Tack till Sfeir-Semler Gallery

Ett särskilt tack till Konsthall C för support av produktionen

Ateljé SKHLM i Skärholmens Galleria, Bredholmsgatan 4 (Bredvid Kjell & Company)

Bildningar

Emanuel Almborg

2.9 – 25.9 2021

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


Utställningen presenterades i samband med Emanuel Almborgs disputation vid Kungl. konsthögskolan med det konstnärliga forskningsprojektet Den utopiska bildens pedagogik. Huvuddelen i doktorandprojektet är de tre filmverken Acorn, The Nth Degree och Talking Hands, som på Mint för första gången visades tillsammans.  

Switchers, Acorn, 2021. Installation shot. Scenography by Ksenia Pedan.
Switchers, Acorn, 2021. Installation shot. Scenography by Ksenia Pedan.
Emanuel Almborg, Talking Hands, 2016
Emanuel Almborg, Talking Hands, 2016
Emanuel Almborg, The Nth Degree, 2018. Installation shot
Emanuel Almborg, Talking Hands, 2016
Emanuel Almborg, Talking Hands, 2016

Almborg intresserar sig för kommunistisk pedagogik, revolutionär psykologi, fiktion och drama som verktyg, spekulativa och förlorade framtider; ämnen och metoder som på olika sätt behandlas i de tre filmverken. Om vi utgår ifrån att vi är i behov av nya ”utopiska” politiska och kollektiva visioner och händelseförlopp, vilken är då bildkonstens uppgift? Med hjälp av psykologen Lev Vygotsky, filosofen Evald Ilyenkov, teaterdirektören Konstantin Stanislavski, den revolutionäre psykiatriken Franz Fanon och science fiction-författaren Octavia Butler, utforskas konstfilmens potential till bildning, motstånd och jämlikhet. 

Curator: Karin Bähler Lavér

Foto: Johan Österholm

En omsorgsfull strejk*

Bini Adamczak, Diana Agunbiade-Kolawole, Black Audio Film Collective (John Akomfrah), Henrik Andersson, Problem Collective, Chto Delat, Harun Farocki, Dora García, Benj Gerdes, Salad Hilowle, Sam Hultin, Ingela Johansson, Hanni Kamaly, Patrick Kretschek, Mattin, Minus Miele, Ruben Nilson, Behzad Khosravi Noori, Gudrun Olsson, Oliver Ressler, Bella Rune, Katarina Pirak Sikku, Iris Smeds, Hito Steyerl, Margareta Ståhl, Hannah Wiker Wikström

Program:
17.9 2020 – 21.2 2021
Utställning:
7.10 2021 – 11.12 2021

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


Mint presenterar En omsorgsfull strejk*, en grupputställning som tar avstamp i plåtslagaren, musikern och konstnären Ruben Nilsons (1893–1971) monumentala målning Arbetarrörelsens historia, permanent installerad på ABF Stockholm. Nilson arbetade med verket under en tioårsperiod omkring år 1940. Liksom med många arbetarkonstverk står den kollektiva kampen i centrum i Ruben Nilsons målning, ett nödvändigt svar på exploatering och svåra levnadsförhållanden. 

Utställningen följer Nilsons verk både i ambition och utmaning: Vad innebär det att återge enrörelses historia? Vilka roller har konsten haft i kollektiva kamper och genom vilka uttryck? Och hur samspelar konsten med dagens rörelser? De specifika kamper och de historier som ligger till grund för Nilsons komposition av sammanflätade visuella narrativ, strukturerade genom synliga överlappande snitt, utgör det curatoriella ramverket för utställningen. Historiska kopplingar till dagens verklighet ställs i relation till det som saknas inom verkets ram – de berättelser och erfarenheter som utelämnats i etablerandet av gängse arbetarhistoria. 

Bella Rune
Behzad Khosravi Noori
Harun Farocki
Dora García
Ingela Johansson
Salad Hilowle
Hito Steyerl & Problem Collective
Minus Miele
Henrik Andersson
Henrik Andersson
Patrick Kretchek
Hanni Kamaly
Ingela Johansson & Gudrun Olsson
Katarina Pirak Sikku
Diana Agunbiade-Kolawole
Iris Smeds
Diana Agunbiade-Kolawole & Iris Smeds
Behzad Khosravi Noori

En omsorgsfull strejk* är en utställning och ett medföljande samtalsprogram (som föregick utställningen under hösten 2020) där svensk arbetarkonst möter samtida svenska och internationella verk. De sociala rörelsernas form och historia diskuteras med verk situerade i erfarenheter av migration, omsorg, arbete och kamp. Genom sång, poesi, litteratur och bildkonst görs centrala historiska händelser och frågor synliga i ett samtal om vår samtid. Hur kan vi minnas och vad bör göras för att vinna framtiden åter?

*Precarias a la deriva, 2005. Utställningen lånar sin titel från det militanta feministiska kollektivet Precarias a la deriva (Prekära kvinnor på drift). Kollektivet formades i Madrid 2002 som en reaktion på den mansdominerade fackrörelsen som under denna period organiserade en generalstrejk som svar på försämringar i arbetsrätten i Spanien. Precarias a la Deriva ville visa på de utmaningar många ställs inför när det gäller deltagande i politisk handling såsom strejker, utifrån en realitet av arbetslöshet, osäkra anställningar och oavlönat reproduktivt arbete. De ville skapa ett situerat narrativ kring de generella tendenser mot prekarisering de upplevde och undersöka sätt att göra uppror och motstånd i vardagen. – Precarias a la deriva, Una huelga de mucho cuidado (Cuatro hipótesis), 2005.

Curator: Michele Masucci

Med stöd av Arbetarrörelsens kulturfond, Kulturrådet, Stockholms stad och ABF Stockholm.

Thinking about Monica

An artist tour with Nadia Hebson in the exhibition Scène d’Amour at Mint.

NOTE! The tour will be held for a very limited number of participants. Registration is mandatory; please write to info@m-i-n-t.se to reserve a spot. Mint follows the guidelines from the Swedish authorities and takes measures to create a safe visit. We ask all visitors kindly to wear masks, which will be available for free at the exhibition. The tour will be held in English.