Third Eye Butterfly

Storm de Hirsch
Nat Marcus
Luzie Meyer
Sofia Restorp
P Staff

1.12 2022 – 18.02 2023

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


Utställningen Third Eye Butterfly samlar en rad konstnärliga röster som arbetar i skärningspunkten mellan språk, musik och film. I sällskap av den amerikanska filmskaparen Storm de Hirsch (1912–2000), visas samtida verk av Nat Marcus, Luzie Meyer, Sofia Restorp och P Staff. Storm de Hirsch betraktas som en av 1960-talets nyckelpersoner på New Yorks avantgardescen, hon inledde sin konstnärliga karriär som poet och utvecklade därigenom en filmbaserade praktik med språket i centrum. Hennes verk är starkt påverkade av ett intresse för mystik och ockulta metoder, vilket återspeglas i ett utforskande av analoga effekter. Utmärkande för de Hirsch arbete är också det rytmiska samspelet mellan bild och ljud.

Storm de Hirsch, Third Eye Butterfly (still), 1968

Filmen Third Eye Butterfly (1968), som har gett utställningen dess titel, är ett resultat av flera visuella experiment som inspirerats av fjärilsvingars variationer av färgstarka och abstrakta mönster. Kalejdoskopiska sekvenser och överlagringar kommer och går i bilden, i samklang med ljudspårets repetitiva toner, som om det vore ett försök att översätta fjärilsvingarnas färgstarka effekter till en utvidgad filmupplevelse. Filmen är avsedd att projiceras på dubbel skärm och med hjälp av två synkroniserade projektorer skapa illusionen av två fjärilsvingar som animeras av de projicerade bildernas flimmer. Ett öga, ”det stora ögat”, dyker flera gånger upp i mitten av en ändlös spiral inramad av orden ”Third Eye Butterfly”. Den amerikanska filmteoretikern Casey Chanress beskriver det som att ”den 70mm-liknande effekten i Third Eye Butterfly uppmuntrar sinnet att fungera som ett tredje öga genom att smälta samma de två jämsides skärmarna till en tredje mening, precis så som Eisenstein fick betydelsen av två juxtaposerade bilder att resultera i en tredje underförstådd mening”.

Genom att använda ett rytmiskt bildspråk där färger, schabloniserade former och ljud ingår i en audiovisuellt obruten följd, framkallar de Hirsch en upplevelse som bygger på ett samspel mellan olika sinnesmodaliteter. I samspråk med de Hirsch intresse för flerdimensionerade uppfattningar om världen och det ömsesidiga sambandet mellan språk, musik och film har en grupp unga internationella konstnärer bjudits in att delta i utställningen: Nat Marcus (bor och arbetar i Berlin), Luzie Meyer (1990, bor och arbetar i Berlin), Sofia Restorp (1986, bor och arbetar i Berlin) och P Staff (1987, bor och arbetar i Los Angeles och London). I deras respektive verk betonas idén om att transporteras in i andra verklighetstillstånd, detta speglas också i utformningen av Mints utställningsrum och genom ljusdesignern Ines Bartls arbete. Tillsammans med curator Cathrin Mayer har Bartl tagit fram ett ljuskoncept för utställningens korridor och passager inspirerat av Third Eye Butterfly färgspektrum.

I utställningen används förutom ljuset, även språket som ett medium för att markera övergångar och transformativa processer: ljudverket Period Piece (2021) av Luzie Meyer utforskar på ett lekfullt sätt den mångsidiga betydelsen av ordet ”period” som används för att beskriva hur kroppar, språk och tid regleras. Nat Marcus har producerat två nya textilverk: The Velvet Sound (I) och The Velvet Sound (II) (2022), där grafik, färg och text läggs överlappar på tygets yta. P. Staff deltar genom dikter som visas på hologramfläktar, hen använder sig av ords multipla och flytande betydelser för att tala om kroppar som befinner sig i transformerande tillstånd. Sofia Restorps nyproducerade teckningar för oss till en visuell värld, här tar poesin form genom tvetydiga surrealistiska interiörer. I stället för att uppehålla sig vid ytan karaktäriseras verken av en rörelse mot introspektiv reflektion.

Third Eye Butterfly kan ses som ett försök att reflektera över Storm de Hirschs arv idag och hur hennes psykedeliska syn på världen utmanade verklighetens premisser, en föresats om möjligt än mer relevant för konstnärer idag.

Curator: Cathrin Mayer

Cathrin Mayer (f.1988 Wien) är curator vid HALLE FÜR KUNST Steiermark i Graz. Fram till 2020 var hon curator vid KW Institute for Contemporary Art i Berlin, där hon ansvarade för utställningar och performanceprogram. Mayer undervisar regelbundet och är för närvarande gästprofessor för curatoriella studier vid The University of Art and Design i Linz.

Vad som helst händer här

Beatrice Gibson
Britt-Ingrid Persson (BIP)

9.9 – 8.10 2022

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


I rummet ligger två ägg som vilar i ett näste. På samma plats utspelar sig ett drama. Det berättas genom ett drömlikt montage med en pudel, en skönhetsdrottning och två systrar som inte är systrar i rollerna. Här på denna plats som är utställningen dubbleras händelser och ting. Pregnanta skeenden utan förlösning. Vad som helst skulle kunna hända här. Det finns en väntan och en oro i luften. 

Utställningen Vad som helst händer här inkluderar den uppmärksammade filmen Deux sœurs qui ne sont pas sœurs (Two Sisters Who Are Not Sisters), 2019, av den brittiska konstnären Beatrice Gibsons (f. 1978 London) och skulpturer av Britt-Ingrid Persson BIP (f. 1938 Stensele).

Britt-Ingrid Persson (BIP), Äggets och stråets minne (The Memory of the Egg and the Straw)
Britt-Ingrid Persson (BIP), Äggets och stråets minne (The Memory of the Egg and the Straw), 1991. Photo by Johan Österholm.
Britt-Ingrid Persson (BIP) Äggets och stråets minne (The Memory of the Egg and the Straw)
Britt-Ingrid Persson (BIP), Äggets och stråets minne (The Memory of the Egg and the Straw), 1991. Photo by Johan Österholm.
Britt-Ingrid Persson (BIP) Den begränsade ljusskretsen (The Limited Circle of Light),
Britt-Ingrid Persson (BIP), Den begränsade ljusskretsen (The Limited Circle of Light), 1991. Photo by Johan Österholm.
Beatrice Gibson, Deux sœurs qui ne sont pas sœurs, 2019. Installation image. Photo by Johan Österholm.
Anything Happens Here, installation shot. Photo by Johan Österholm.

Rörelsemönster

Chiara Bugatti

9.6 – 18.6 2022

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


Curator: Ingrid Svahn (Internationella Curatorprogrammet, Stockholms universitet)

I utställningen Rörelsemönster utforskas mötet mellan kroppen och monumentet, det sköra och det eviga, rörelse och stillhet, historia och minne.

Rörelsemönster kan vara något djupt personligt, unika för var och en. De går att betrakta från håll – mänsklig aktivitet som punkter på en satellitbild från ovan. De går att urskilja genom historien – hur pendeln slår fram och tillbaka. De återfinns i material – genom sedimentationsprocesser kan marmor berätta vad som sakta har skapats under lång tid. 

Photo by Johan Österholm
Photo by Johan Österholm
Photo by Johan Österholm
Photo by Johan Österholm
Photo by Johan Österholm
Photo by Johan Österholm
Photo by Johan Österholm
Photo by Johan Österholm

I sitt konstnärskap utforskar Chiara Bugatti material som verkar ha förlorat sin huvudfunktion. Genom tre verk av skulptur, installation och video undersöker hon materialens minne, historiska associationer och narrativa möjligheter, som att låta marmor brytas ner för att sedan återuppstå i förgängliga rumsinstallationer, eller till synes eviga former. Plötslig yttre påverkan, eller långsamma nedbrytningsprocesser, synliggör det fragila och tillfälliga i det beständiga och fasta, när mänsklig rörelse sätts i relation till monumental stillhet. Ett av verken i utställningen är gjort i samarbete med konstnären Sebastian Moske och koreografen Alessandro Giaquinto.

Chiara Bugatti (f. 1991, Lecco, Italien) är bildkonstnär baserad i Stockholm. Bugatti har en BFA från Konsthögskolan i Venedig (IT, 2014), en MFA från Umeå Konsthögskolan (SE, 2016) och en Postmaster från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm (SE, 2021). Hon har nyligen varit del av det internationella residensprogrammet vid IASPIS (SE) och hon var stipendiat på Akademie Schloss Solitude i Stuttgart (DE, 2020). Hon är en del av den pågående utställningen Släpljus på Carl Eldhs ateljémuseum, samt den 15e Trienniale Kleinplastik Fellbach i Tyskland. Hennes konst har ställts ut på institutioner runt om i Europa. 

Sebastian Moske är en konstnär baserad i Berlin, som efter att ha arbetat inom teatern, studerade konst under Rosa Barba vid HfK i Bremen (DE, 2021). Han var del av det internationella residensprogrammet vid IASPIS i Malmö (SE, 2021). Alessandro Giaquinto är dansare och koreograf baserad i Stuttgart. 2016 anslöt han sig till Stuttgart Ballet efter att ha avslutat sin utbildning vid John Cranko Schule.

Ingrid Svahn är frilansande curator och student vid Curatorprogrammet, internationellt masterprogram vid Stockholms universitet. Den här utställningen är en del av hennes examensarbete, och möjliggörs med stöd av Mint  och Stockholms universitet.

Ljusdesign av Seth Margolies, grafisk design av Julian Redaelli.

Tack till Studio Pica för lån av installationsmaterial.

Bild: Bild av Study for a Monument I, Carrarmarmor i geléform, 2021. Foto: Chiara Bugatti.

Rymdrummet

Agnieszka Polska
Eddie Figge

21.4 – 18.6 2022

Mint, ABF Stockholm, Sveavägen 41, Stockholm


I Rymdrummet möts två konstnärskap som ger sig i kast med fysiken och gravitationens poesi. Genom måleri respektive animation undersöks en estetik kopplat till det tyngdlösa tillståndet, rörelsen och en omvälvande föränderlighet. 

Eddie Figge, Intelligent Life in the Universe, 1983. Photo by Johan Österholm.
Rymdrummet, installation shot. Photo by Johan Österholm.
Eddie Figge, Farväl Voyager II, 1989. Photo by Johan Österholm.
Eddie Figge, Space Station, 2000. Photo by Johan Österholm.
Eddie Figge, Space Station, 2000. Photo by Johan Österholm.
Eddie Figge, Rymden, 1980 & Agnieszka Polska, The Happiest Thought, 2019. Photo by Johan Österholm.
Eddie Figge, Rymdsyner, 1972 & Agnieszka Polska, The Happiest Thought, 2019. Photo by Johan Österholm.
Eddie Figge, Rymdsyner, 1972. Photo by Johan Österholm.

Eddie Figge (1904–2003 Stockholm) var konstnär och poet, nydanande inom det det moderna måleriet i Sverige. Efter att ha arbetat vid teatern och baletten inledde hon under en senare del av livet sin konstnärliga bana. Under 1950-talet fann hon sitt språk genom det informella måleriet med en motivvärld som kretsade kring ljuset, mörkret och rymden. Hennes stil präglades av en stark färgkänsla, rörelse och rytm. Hon fann inspiration i rymdfärder, kvantfysik och vetenskapens poetiska dimensioner.  Eddie Figge fick sitt genombrott på Galerie Blanche 1961, och hade under 1980- och 90-talet flera stora museiutställningar. 1989 deltog Figge i Sao Paulo Biennalen med ett urval av sina rymdmålningar. Den sista stora separatutställningen med Eddie Figge visades på Liljevalchs konsthall i Stockholm 2003. Figge finns representerad bland annat vid Moderna Museet, Musée d’Art Moderne i Paris och Skissernas museum i Lund. 

Agnieszka Polska (f. 1985 i Lublin, Polen) är konstnär baserad i Berlin och Aten. Med en särpräglad estetik arbetar hon med video, animation och fotografi, ofta med hjälp av arkiv- eller genrebilder som kombineras med animation. Verken visar ofta på ett undantagstillstånd som tar sin utgångspunkt i vår tids politiska och sociala situation. Men istället för att moralistiskt referera till specifika frågor såsom klimatkrisen eller en växande nationalism, fokuserar konstnären på att skapa en absorberande upplevelse för publiken. Som en distanserad men förförd betraktare fängslas du av de händelserna som utspelar sig framför dina ögon. Genom det försjunka tillståndet laddas Polskas filmer med ett politiskt subversivt potential. Polskas verk har visats världen över bland annat på New Museum och MoMA i New York, Centre Pompidou i Paris, Tate Modern i London, och Hamburger Bahnhof i Berlin. Polska har också deltagit i den 57:e Venedigbiennalen, 11:e Gwangjubiennalen, 19:e Sydneybiennalen och 13:e Istanbulbiennalen. 

Utställningen genomförs med stöd från Kulturrådet, Stockholms stad och Region Stockholm